Marks Filmstudio

  I början av första vårmånaden bjuds vi på en dokumentärfilm som handlar om den, från början ekonomiutbildade dokumentärfotografen Sebastian Salgado. Tidigt i karriären började han ägna sig åt fotografi, först som nyhetsfotograf och därefter alltmer som dokumentärfotograf. Ett av hans genombrott var  i slutet av 1980-talet med bilder från guldgruvan Serra Pelada långt inne i Amazonas djungel. Där arbetade 50 000 arbetare i ett gigantiskt dagbrott med närmast en medeltida arbetsmiljö, som för tankarna till vår silvergruvsbrytning i Sala på 1400-talet.  Via de spektakulära bilderna från miljöer vi sällan sett,  får vi följa Salgados arbete i denna film av Wim Wenders och Juliano Ribeiro Salgado. Filmen hade premiär 2015 och vann bland annat pris för bästa dokumentärfilm Césarpriset, det året. Dagens Nyheter var mycket positiv till filmen som blandar djup pessimism om vad omänsklighet och girig het gör med vår natur och jord, men för att allt ska gå väl ...

  Efter förra filmens spänning och  landar vi den här gången i en lite mer stillsam och långsam historia om förälskelse. När filmens regissör Maryam Moghaddam skulle resa till Sverige inför filmens sveriepremiär förra året blev hon hindar utresa från Iran. Maryam har en stark koppling till Sverige och har tillsammans med sin syster bott här i nästan 20 år. Under den tiden arbetade hon på teater i Göteborg.  Så till filmen vi skall se den här veckan. En 70 årig änka Mahin lever ett ganska bra liv, hon bor bra, hennes ban och barnbarn har det bra med något saknas. Närt hon träffar taxichauffören Faramarz bestämmer hon sig för att bjuda hem honom och de pratar om livet och om hur det var i Iran före revolutionen 1969. Och helt plötsligt så kan vare sig åldern och normerna kring den eller samhällsförtrycket hålla de här två människorna nere, utan det riktiga, inneboende livet tar över. Du kan se fram emot en hjärtevärmande men ändå mycket tänkvärd film om vad det in...

  En intensiv filmvecka i soffan har ägnats åt filmer från Göteborgs Filmfestival. Mycket blandat innehåll som vanligt, somligt sevärt, annat lite eller mycket obegripligt...Vi får se om inte i alla fall en eller ett par filmer därifrån kan komma på programmet i höst?  I veckan får vi i alla fall se den italienska filmen Kaptenen som skildrar unga män som lämnar Dakar i Senegal för att på många, långa och farliga vägar försöka ta sig till Europa. Och det är ett nytt grepp som regissören Matteo Garrone tar. I formen av ett bitvis stillsamt poem med rötter i lokal andlig värld får vi följa huvudpersonernas färd. Det är bitvis en grym  och tankeväckande skildring, som har sin kvalité i ett fint foto och hur händelseförloppet skildras. Filmen är baserad på flyktingars egna berättelser och reser frågor om att världen och Europa borde agera för att stoppa detta cyniska utnyttjande av människor i nöd med förhoppningar om ett bättre liv.  DN  utsåg filmen till 2024...

  Äntligen kan vårsäsongen starta! Vi har en väl sammansatt bukett av filmer att se fram emot. Vi börjar med den franska Drömmen lever vidare , charmerande och behagfull.  För dem av oss som försett sig med ett riktigt filmpass för festivalen i Göteborg eller nöjt sig med det digitala för soffhäng, är det sedan dags för årets filmfest  Göteborgs filmfestival,  som går mellan den 24 januari och 4 februari.  HÄR  kan du läsa mer ock skaffa dig tillträde till det kalaset. Februari bjuder sedan på två filmer den första är Kaptenen som handlar om unga människors flykt mot Europa, välregisserad och filmiskt skickligt utförd. Den andra februarifilmen inleds med ett regissörsbesök och en kortfilm inspelad i Varberg som inledning till den iranska filmen En liten bit av kakan , ett par medelålders människor som möts och väcker varandras sympati. I vårens första månad mars bjuder vi på en dokumentär av det mer exklusiva slaget Jordens salt, en hyllning till jordens s...

  I onsdags visade vi filmen Bröderna Andersson som Johanna Bernhardson regisserat. Filmen är en kärleksfull och nära skildring om fyra bröders olika livsöden varav två Roy Andersson och dokumentärfilmaren Kjell Andersson är kända personer  Efter filmen berättade Johanna som besökte oss i Skene om filmen och hon fick många fina och initierade frågor från oss i publiken. Det blev en mycket fin upplevelse för oss nära 80 som samlats den här vinterkvällen i Kulturhuset, Skene. Filmstudioverksamhet när den står på topp och en fin delfinal för årets filmstudio, den i Mark. Vill du läsa mer om Johannas filmarbete besök den här sidan . Där hittar du t.ex. den här filmen om Ingemar Jansson som bland annat drev konserthusbiografen i Kinna.  En film om Ingemar Jansson, Svenljunga . Vill du se några av Kjell Anderssons dokumentärfilmer finns de på YouTube HÄR Så till den kommande veckans film  Holdovers handlar om några som blir kvar på den snötäckta internatskolan i New Englan...

  Det börjar så oskyldigt. En engagerad lärare på gymnasiet vill att eleverna skall förstå Rimbauds poesi på ett djupare plan och tipsar om att de som vill kan se en film Total Eclipse, där en ung Leonardo DiCaprio spelar Rimbaud när poeten inleder en romans med en annan man. En förälder upplever detta som tecken på dekadens och så småningom mobiliseras många nivåer i samhället för att få läraren avsatt. Filmen är en skildring av den auktoritära staten där rädsla och opportunism tränger in på alla nivåer.  Det intressanta är att filmen är från Ungern, ett land med en auktoritär regim och som haft den största demokratiska tillbakagången i världen under det senaste årtiondet. Landet klassas inte längre som demokrati. ( källa:Europaportalen ) Regissören Katalin Moldovai, är född i Rumänien 1982 och har studerat film i Ungern. Without Air är hennes första spelfilm.  Filmen visades på Göteborgs Filmfestival i våras, men har inte haft svensk biopremiär, den kommer för...