Marks Filmstudio

1974 iscensattes en märklig kupp. Mångkonstnären, jonglören och balansmannen hade under mycket lång tid planerat en promenad mellan tvillingtornen i World Trade Center. Men inte på marken, utan i andra änden - 110 våningar, drygt 450 meter närmare himlen. Trotts sitt lite ironiska namn Phillippe Petit var han en rutinerad herre på sitt område. Tidigare hade han balanserat på Notre Dame, Parisoperan och Sydney Harbour Bridge. Den här promenaden var dock inte på något sätt officiellt sanktionerad utan krävde minutiös, hemlig planering. Under filmens gång får vi följa hur Philippe och hans kamrater får jobba på för att komma in i byggnaden för att rekognosera, bitvis blir det då lite thrillerartat som att en bankkupp förbereds. Och frågan filmen ställer formuleras dels av Philippe själv - "man måste leva livet på kanten av livet". Eller så kan vi hålla med det rättssystem som fällde honom för tilltaget, "framkallande av fara utan egentligt syfte". Straffet bl...

Under andra världskriget stals många kulturskatter och den här filmen skildrar i dramats form en kvinnas kamp för att återfå de verk hon saknat så länge. Minnen väcks till liv av att hon känner igen det halsband som kvinnan på bilden bär och som hon en gång fick i bröllopspresent. I centrum finns ett verkligt konstverk  Gustav Klimts guldskimrande porträtt ”Adele Bloch-Bauer I” . Att den också kallats kvinna i guld var för att dölja att kvinnan på bilden var av judisk härkomst. Det rör sig om en tavla på 138 x 138 centimeter, målad i guld och silver och den såldes på en verklig auktion 2006 för den nätta summan 126 miljoner dollar, alltså runt en miljard kronor. I en mild thrillerform får vi följa en böljande kamp mellan den österrikiska staten som hävdar att detta nazistiska stöldgods tillhör kulturarvet och de rättmätiga, ursprungliga ägarnas krav på att få tillbaka det som en gång tillhört dem. Och på det personliga planet blir det ett offer för huvudpersonen ...