Marks Filmstudio

Nu åker vi till det härliga 70-talet, det var precis som nu, fast mycket mera sakta och mycket mera svartvitt, eller grått, eller kontrastdämpat, dimmigt. En tid när vi i filmstudions publik hade börjat ta oss ut på vår yrkesbana, familjebana, livsspår. Vem kommer idag ihåg att på den tiden var Sverige fortfarande jordbruksland i omvandling?Landsbygden fanns kvar också som ekonomiskt bärkraftig enhet. Inte bara som nutidens sommarnöje eller utarmade, pizzeriabemängd relik med tomma affärslokaler och en kommunslogan som sista och enda hopp. Dals Ed, - En pärla med 400 sjöar, Essunga - liten, lantlig, lycklig eller Vara - här ser vi längre. Av de ungefär tre miljonerna förvärvsarbetande 1970 var åtta procent sysselsatta inom jord och skogsbruk, det var fem procent färre än tio år tidigare. Idag är det mindre än en procent som försörjer sig på arbete med jorden. Familjejordbruket har en stark ankartross. Generationer binds samman genom arvet, från far till äldste son, eller i nö...

Det blev en fantastiskt fin filmvecka för oss i Marks filmstudio. Själv hade jag möjlighet att vara med vid två evenemang. I fredags åtta dar minglade vi, lite på håll sådär, med festivalpubliken på Draken i Göteborg där Göteborgs Filmfestival för 41:a gången gick av stapeln. Kända och snyggt klädda filmmänniskor kom och gick på Drakens scen, allt medan vi i Skene njöt av festivalbuffé a la Brunnskakan. Pratade med varandra om hur veckan varit och hur det skulle bli att få se kvällens världspremiär av Amatörer och om man kanske skulle få se en skymt av någon vi kände, där i Svenljunga. När premiären var över var i alla fall jag golvad - vilken film! Så varm, charmig och angelägen i dessa tider. Vem äger rätten att skildra hur vi lever och har det? Gabriela Pichlers film startar lite prövande, men sen tog det sig för att avsluta i den härligaste filmrepliken jag hört på länge. En lite uttröttad filmpublik vid visningen av folkets egen bild av den lilla orten Lafors frågar ...