Marks Filmstudio

Alla har vi vår inre bild av oss själva. Vem blir inte lite förvånad när en ser sin avbildning i en TV-monitor på ett varuhus eller stor spegel någonstans? Vem är den där figuren som har så stora likheter med en själv, men är så mycket äldre, lite rundare och med konstig hållning... Den här filmens huvudperson känner sig som vilket barn som helst, problemet är att hans ansikte är deformerat av en medfödd sjukdom. Barn och även vuxna som ser honom blir rädda för det utseendet. Hur kan man komma över den första reaktionen? Hur kan vi lära oss att se mer till den inre människan än till den yttre? Det är en för filmstudiopubliken ung bekant som återkommer i huvudrollen, Jacob Trembley, som vi såg för ett par år sedan i filmen Room. Julia Roberts och Oven Wilson som spelar föräldrarna, lär väl knappast behöva någon närmare presentation? Författaren till succéromanen som Wonder är baserad på, R. J. Palacio, fick inspiration till sin bok när hon besökte en glassbar och hennes son ...

Hösten, speciellt den här första delen när mörkret lurar bakom varje knut och plötsligt hoppar fram med sin svarta, våta gatasfalt, passar så bra att lindra med en välgjord film. Så kom till oss på tisdag ska vi se om vi tillsammans kan få lite bot?  Först lite bakgrund till denna film som sägs berätta en verklig händelse. Det vi skall se baseras på material ur Adolf Burgers memoarer The Devil's Workshop. Adolf Burger föddes revolutionsåret 1917 i en judisk familj i dåvarande Slovakien. Han blev typograf som vuxen och och när nazisternas deportationer till koncentrationslägren började, använde han sin yrkesskicklighet till att framställa falska katolska dopbevis till dem med judisk börd. Den 11 augusti 1942, bara några månader efter att han gift sig, blev han arresterad och han fördes tillsammans med sin hustru Gizela till Auschwitz. Gizela mördades där bara efter ett par månader, men Adolfs yrkesskicklighet skulle visa sig användbar.  1944 överfördes han ti...

Välkommen till ännu en spännande filmsäsong med Marks filmstudio. Hösten tog ett sista farväl i lördags och valdagen grydde med genommulen himmel, våt asfalt och några tidiga röstare på väg mot vallokalen. Vi börjar den här säsongen mycket starkt med Frances McDormand´s kanske starkaste rollgestaltning hittills. Vi får följa hur hennes rollfigur Mildred gör vad hon kan för att få den lokala polisen att utreda hur hennes dotters dödsfall gick till. Med en seg uthållighet stegras hennes ansträngningar för att så småningom kulminera. På vägen få vi följa hur det dysfunktionella, korrumperade lokalsamhället försöker värja sig. Det är dock ingen vanlig skildring av den lilla människan mot det stora samhället. Mildred serverar en bred palett av olika mänskliga egenskaper. Hon har en varm, nyanserad, orubblig urkraft som fascinerar och ibland skrämmer. Det är en film fylld både av mänsklighet, humor men också oresonlig vrede. För er som inte kan få nog av Frances McDormand, så ...

Hej där, nu är det klart vilka filmer vi bjuder på i höst. Vi startar säsongen i september och innan tomten kommer har vi visat sex sevärda, känsloväckande och berikande filmer. Några kommer att ligga som ett mjukt gosedjur runt hjärtat, andra kramar till lite i vårt själsliv så vi känner att vi lever. Välkomna till höstsäsongen 2018. Listan är länkad så klicka på en titel får du läsa lite mer om just den filmen. Titel Datum Three Billboards Outside Ebbing, Missouri 2018-09-11 Falskmyntarna 2018-09-25 Wonder 2018-10-16 Skönheten och odjuren 2018-11-13 Isle of dogs 2018-11-27 Herr och fru Adelman             2018-12-11

Så då har vi kommit fram till säsongens sista film. Efter den här tisdagen får vi försöka tillfredsställa vårt aldrig sinande behov av fina filmupplevelser med biobesök, streamade filmer och härliga sommardrömmar om att hösten äntligen skall komma med en ny säsong för Marks Filstudio. Temat den här tisdagen är kulturkrockar, familjeförväntningar och att livet alltid tar lite nya oväntade vändningar. Att vara ståuppkomiker och dejta en standardamerikansk flicka är inte riktigt den mall som en traditionell pakistansk familj ser som framtiden för sin son. Så därför bjuds med förfärande regelbundenhet pakistanska flickor in på söndagsmiddag i förorten. Men allt faller på hälleberget för romantiken tar ibland sina helt egna vägar, och tur är väl det. Och trovärdigheten i dramat förstärks av att huvudrollsinnehavaren spelar sig själv i historien om hur han och Emily Gordon träffades. Paret har skrivit filmmanus tillsammans, ett manus som för övrigt lär ha antagits redan tre timmar ef...

Ett socialt experiment skildrat på på vita duken blir det den här tisdagkvällen när vårljuset har letat sig fram till oss här i Marks floddalar. Vad händer när vi lämnar ut allt om oss själva som vi kommunicerar med våra smartphones. Ett infall på en fest i en fashionabel lägenhet belägen i Roms centralare delar är spelplatsen Reglerna är enkla och till synes oskyldiga: Vi delar med oss, vi har väl inget att dölja i den där lilla apparaten? Men filmdramat tar därmed sin början och när filmen är från Italien kan vi räkna med att paletten blir mångfärgad och mustig. Och så går det som det går. En fundering som den här filmen ger är att det här frikostiga delandet av våra liv via smarttelefonernas olika appar, samlas in av andra i jättestora databaser och frågan är vad gör det med oss när en kvälls delande bara i den nära vänkretsen, får de här konsekvenserna? Middagen förflyter snabbt där uppe på duken, det är ju trots allt rätt kittlande att se sedan länge nedtryckta lögner er...

På tisdag blir det film om en nobelpristagare, såvitt jag kan komma ihåg första gången för Marks Filmstudio. Pablo Neruda är en pseudonym för  Neftalí Ricardo Reyes Basoalto, chilensk poet som föddes 1903 och död i det av militärkupp förödda Chile 1973. Neruda var trots sin genuint borgerliga bakgrund större delen av sitt liv kommunist. Han hade upplevt spanska inbördeskriget på nära håll och förhållandena mellan rika och fattiga i Chile satte också starka spår och medverkat till hans övertygelse. Nobelprisaktuell var han redan på 60-talet, men hans svaghet för diktaturen på Kuba och den då rådande Kubakrisen, kändes lite stötande för några av den tidens akademiledamöter. I sitt nobelpristal 1971 citerade han avslutningsvis Rimbaud: Lastly, I wish to say to the people of good will, to the workers, to the poets, that the whole future has been expressed in this line by Rimbaud: only with a burning patience can we conquer the splendid City which will give light, justice an...