27 november Isle of dogs

-



Vi kör med starka kontraster bland våra filmer den här säsongen, förra filmtisdagens "Skönheten och odjuren", har väl inte helt lämnat oss med alla sina intryck än?

Nu är det ny filmkväll i antågande och det blir en bekant regissör som skall bjuda oss på sitt filmiska kunnande. Wes Anderson, en 49-årig amerikan som vi haft glädjen att möta tidigare säsonger. Han slog igenom redan 1998, men hans stora framgångar blev Royal Tenenbaums som kom 2001. Hans "Moonrise Kingdom" visade vi i januari 2013.

Den här gången har han gett sig på att gestalta sitt myllrande budskap med hjälp av en filmiskt svår och intressant teknik:
Modellhundar som agerar med hjälp av start-stop teknik. En slags modellanimation som är effektfull, men krävande att utföra.

I en japansk framtidsdystopi skildras lätt dolt bakom en skenbar fabelfasad maktens övergrepp mot medborgarna, inklusive förakt för fria medier. Det blir en underhållande film som ytligt sett handlar om hur en envåldshärskare favoriserar sina favoritdjur katterna på de andras, hundarnas bekostnad. Vi får se hur rädsla för det främmande skapas och hur avstånd mellan olika grupper etableras. En hjälte inträder, kampen organiseras och rättvisa skipas. Kanske?

Wes Anderson bygger i den här filmen upp ett härligt fantasilandskap, ett stort dockskåp av miljöer, attribut, deltagare och miljöer. Lätt att drunkna i eftersom intrigen med alla sina krumsprång bitvis är omöjlig att följa, men då lutar man bara sig tillbaka, flyter med, njuter av infallen, scenerierna och färgspelet.

Kulturnyheterna tyckte att :


Det är nog bara The Grand Budapest Hotel som kan mäta sig med Isle of Dogs när det gäller detaljrikedom, men där ramar alla underfundiga prylar in en dynamisk berättelse...
Moviezine var entusiastisk:

Ett animationsmästerverk som sållar sig till filmskaparens bättre filmer och bjuder på både värme, humor, spänning och en del tårar. För en hundälskare är denna film ett måste, och för alla andra – ja, den är ett måste för dem också.

Aftonbladet avslutade sin recension:

Filmens Japan är turistbildernas wasabi, samurajer, haiku. Den har gott om fniss för filmvänner, och ett hjärta som klappar för de fyrfota. Vad hände med människan, och kärleken till människans bäste vän? 

Populära inlägg i den här bloggen

10 september Poor Things

-
Bild
  Ja, då önskar vi alla välkomna till en ny höstsäsong med Marks Filmstudio. För dig som är nyfiken på vårt program kan du läsa vår folder HÄR.   Vi startar säsongen med en filmisk berg- och dalbana som excellerar i fantasi, utmanande handling och med en ljuvligt jugendinspirerad scenografi. Ett multikonstverk på film. Det är svårt att se att någon annan konstform än film skulle kunna få med allt detta i ett och samma verk. Skulle väl kanske vara opera då? Förra gången vi stiftade bekantskap med regissören till den här filmen, Yorgos Lanthimos, var då vi visade filmen Lobster  i november 2017. En helt annan dystopisk historia, men kanske lika fantasifull?  I Poor Things får  vi följa hur en vuxen kvinna, med ett nyfött barns hjärna utvecklas över tid till en alltmer självständig kvinna. Genom resor i Europa och genom tiden. Det låter vrickat och det är det också. Vrickat, kul och bitvis så fartfyllt att man hisnar.  Emma Stone gör sin rolltolkning med ...
Läs mer

5 och 7 november Without Air

-
Bild
  Det börjar så oskyldigt. En engagerad lärare på gymnasiet vill att eleverna skall förstå Rimbauds poesi på ett djupare plan och tipsar om att de som vill kan se en film Total Eclipse, där en ung Leonardo DiCaprio spelar Rimbaud när poeten inleder en romans med en annan man. En förälder upplever detta som tecken på dekadens och så småningom mobiliseras många nivåer i samhället för att få läraren avsatt. Filmen är en skildring av den auktoritära staten där rädsla och opportunism tränger in på alla nivåer.  Det intressanta är att filmen är från Ungern, ett land med en auktoritär regim och som haft den största demokratiska tillbakagången i världen under det senaste årtiondet. Landet klassas inte längre som demokrati. ( källa:Europaportalen ) Regissören Katalin Moldovai, är född i Rumänien 1982 och har studerat film i Ungern. Without Air är hennes första spelfilm.  Filmen visades på Göteborgs Filmfestival i våras, men har inte haft svensk biopremiär, den kommer för...
Läs mer

24 september Det finns alltid en morgondag

-
Bild
  Italiensk film har ett speciellt rum i de flesta filmälskares hjärta. Vem minns inte titlar som Vi som älskade varann så mycket, Cinema Paradiso, filmeposet 1900, Cykeltjuven eller De fula, elaka och skitiga. Stora händelser, tragiska människor, komik och allt framställt med en bred palett av mänskliga känslor. Regissören Paola Cortellesis film Det finns alltid en morgondag som vi har på programmet kommande vecka når inte upp till nivån i dessa filmer, men den kommer nära.  Vi får följa Delia som lever i ett traditionellt dubbelpatriarkalt äktenskap, där hon gör sitt bästa för att se till att få hushållet och omvårdnaden om barnen att fungera. Hon drömmer om ett annat liv för sig och barnen och det ser ut som att hennes drömmar skall besannas för äldsta dottern som skall gifta sig rikt. I stora stycken följer filmen den italienska filmtraditonen med snabba svängar mellan vardagslycka och tragik. Det underbara svartvita fotot bidrar naturligtvis till att koppla filmen både ti...
Läs mer