10 maj Coda
Belfast var en filmupplevelse som våra medlemmar verkligen omfamnade. Visningen avslutades med en spontan applåd!
Så har vi hunnit fram till vårsäsongens sista film CODA, som är en akronym för Child of Deaf Adults, alltså barn som växer själva är hörande men deras föräldrar är döva. Det här är en amerikansk version av en film som kom för åtta år sedan och då var en fransk produktion och i den här versionen spelas tre av de döva rollkaraktärerna av personer som faktiskt är döva.
Handlingen i filmen kretar kring huvudpersonen Rubys vardag med att hjälpa föräldrarna att tolka och hjälpa till på familjens fiskebåt. När hon börjar sjunga i en kör upptäcker hon sin kärlek till sången och söker till en prestigefylld körskola, resulterar det i att hon vacklar mellan vad hon själv vill göra med sitt liv och skyldigheterna hon känner gentemot sin familj.
Aftonbladet summerade filmen med:
...den är behaglig att gå på, och ”Coda” är ett lyckat exempel på hur bred och publikfriande feelgood kan göras med finess.
Dagens Nyheter var inte riktigt lika välvillig
”Coda” tar väl vara på diverse situationskomiska inslag som bygger på att familjen Rossi inte hör någonting och inte förstår att andra faktiskt hör vad de gör. Men den är i allt väsentligt bedövande förutsägbar och följer alla konventionerna i den sagogenre där man till slut löser alla konflikter genom att helt enkelt trolla bort dem.
