Marks Filmstudio

  Två änglar svävar omkring i västberlin, iakttar, funderar och tröstar olyckliga människor de möter.   En av änglarna ifrågasätta sin roll som ängel. Är det egentligen så smart att välja odödligheten framför kärleken? Hans funderingar ställs på sin spets när han förälskar sig i en cirkusartist. Vi får se en poetisk, långsam film som väcker många frågor om vad livet är och hur vi förhåller oss till det som händer. Ett filmberättande som tar oss en bra bit från "normalt" filmberättande. Fotot är underbart i den här filmen där de svartvita avsnitten är ur änglarnas perspektiv och de i färg ur människornas. Några scener är särskilt fina som de från stadsbiblioteket i Berlin.  När filmen fick pris för bästa film i Cannes 1987 innebar den en ny era för europeisk film. Några udda noteringar om  filmen: Eftersom det fanns ett förbud att film den riktiga Berlinmuren fick en replika byggas upp för de scener där den förekommer.  De svartvita scenerna är filmade ...

  Vi är framme mitt i vår höstsäsong med denna tredje film, som kommer från Brasilien. Filmen tar oss tillbaka till 70-talet och beskriver hur den tidens militärjunta härjar och förtrycker människor. Eunice Priva blir efter det att militären fängslat hennes make ensam med fem barn och tar upp kampen för att skipa rättvisa. Vi får se en mycket spännande och angelägen film, som välförtjänt haft en hel del framgångar och som vann en Oscar för bästa utländska film. Vi får bland annat se fint skådespeleri på flera håll, bland andra gör Fernanda Torres en utomordentlig rollprestation.    Aftonbladet tyckte att filmen var : en medryckande kärleksförklaring till demokratin och de människor som kämpar för den, hur dåliga oddsen ibland ändå kan vara.    Dagens Arena gav uttryck för hur filmen väckte en otrevlig tanke:    Det var längesedan jag fick sådan ångest av att dela huvudpersonens mardröm att ditt liv och dina barn ligger i någon annans nyckfulla händer...

  Grace Pudel identifierar sig med sniglar och funderar över det liv hon levt. Hennes bror är förvisad till en. äppelfarm i Australien och Grace hamnar i en svår depression med ett maniskt samlande som följd.  Det är en komplicerad och mörk värld vi får möta i den här animerade filmen, men den saknar sannerligen inte humor. Successivt tar Grace tag i sitt liv och börjar återerövra kontrollen. Sarah Snook gör en fantastik röstroll med stor vidd i gestaltningen av Grace i den här filmen. Annars känner vi henne från succéserien Succession. Dagens Nyheter gillade filmen och gav den en trea Samtidigt är det just Adam Elliots skruvade misär som gör mötet med en mörbultad lerklump som Grace Pudel så rörande. Aftonbladet såg en tragisk film men med ljuspunkter: Men vi som sitter i publiken har ofta väldigt kul åt den svartsynta och tragiska humorn i filmen. Trots misären är man nyfiken på vad som ska hända härnäst i Graces liv.  

  Ja, då börjar vi med en ny hösttermin igen och därmed en presentation av veckans film här på bloggen. Det är den 26:e säsongen och den 216:e bloggen som jag nu börjar skriva på. Men först en länk till vårt filmprogram för hösten: Här kan du läsa hela programmet i din webbläsare Filmen vi valt att visa som första film den här terminen är Konklaven som handlar om ett påveval. Filmen är baserad på en bok av thrillerförfattaren Robert Harris. Regi står Edward Berger för som ganska nyss gjorde filmen På västfronten intet nytt. Påvevalen omges med mycket ritual och hemlighetsmakeri och kan ibland dra ut på tiden ordentligt. Det längsta påvevalet lär ha varat i tre år 1268-1271. Invånarna i orten Viterbo var så missnöjda med att det drog ut på tiden att de hotade kardinalerna med svältkost och rev taket på den byggnad där konklaven ägde rum. Vi får följa spelet bakom kulisserna i Rom och det är mängder av maktspel, intriger och politik. En spännande film om en process som påverkar så må...

  Så har vi kommit till den här säsongens sista film. Det blir en verklighetsbaserad historia om hur 600 judiska barn räddades av banktjänstemannen Nicky Winton,  från Tjeckoslovakien till England precis innan andra världskrigets utbrott.   Det är en bitvis mycket spännande film om hur myndigheter bearbetas tålmodigt för att få de rätta tillstånden och ansträngningarna för att få fram transporterna till fostrföräldrarna i England.  Vi möter en stjärnspäckad uppsättning med Anthony Hopkins som den åldrande Winton, dessutom medverkar Lena Olin och Jonny Flynn. Filmkritiken var positiv till filmen och Borås tidning skrev: ”One life” är en angelägen, gripande – och lite stel brittisk dramabiografi.  Radions Kulturnytt tyckte: En fascinerande berättelse som förtjänar en bättre film   Filmen visas i Skene 22 april och i Fotskäl den 24 april

    Den här veckan visar vi en drivet framställd thriller från Sudan.  Julia arbetar i en familj hos en välbärgad kvinna.  De kommer från olika grupper inom det sudanesiska samhället och Julias arbetsgivare har ofrivilligt orsakat en mans död. Hon anställer därför Julia, mannens fru för att döva sitt samvete.  Allt utspelar sig mot fonden av de våldsamma motsättningarna i landet som 2011 ledde till att Sydsudan bildades.  Filmen fick goda recensioner  Uppsala Nya Tidning skrev: Upplägget rymmer således alla ingredienser för en stark uppgörelse med fördomar kring klass, etnicitet och religion, och filmen vill visa hur försoning är möjligt mot alla odds. Filmen visas i Skene tisdag 8 april och i Fotskäl torsdag 10 april  

  Den här veckan bjuder vi på en italiensk klassiker från 1994 i regi av Mikael Radford. Handlingen kretsar kring en brevbärare, Mario som delar ut post till poeten Paulo Neruda. Mellan de bägge växer en varm vänskap fram och kanske kan poeten hjälpa Mario att så småningom finna de rätta orden som leder fram till hans stora kärlek, servitrisen Beatrice. Den här filmen vann en Oscar för bästa dramatiska filmmusik.    Aftonbladet skrev om filmen: Postiljonen Marios kärlekshistoria och hans vänskap med poeten är så varmt, ömsint och roligt skildrad, att det gör detta till en mycket gripande film.   Filmen visas i Skene på tisdag och Fotskäl på torsdag

  I början av första vårmånaden bjuds vi på en dokumentärfilm som handlar om den, från början ekonomiutbildade dokumentärfotografen Sebastian Salgado. Tidigt i karriären började han ägna sig åt fotografi, först som nyhetsfotograf och därefter alltmer som dokumentärfotograf. Ett av hans genombrott var  i slutet av 1980-talet med bilder från guldgruvan Serra Pelada långt inne i Amazonas djungel. Där arbetade 50 000 arbetare i ett gigantiskt dagbrott med närmast en medeltida arbetsmiljö, som för tankarna till vår silvergruvsbrytning i Sala på 1400-talet.  Via de spektakulära bilderna från miljöer vi sällan sett,  får vi följa Salgados arbete i denna film av Wim Wenders och Juliano Ribeiro Salgado. Filmen hade premiär 2015 och vann bland annat pris för bästa dokumentärfilm Césarpriset, det året. Dagens Nyheter var mycket positiv till filmen som blandar djup pessimism om vad omänsklighet och girig het gör med vår natur och jord, men för att allt ska gå väl ...

  Efter förra filmens spänning och  landar vi den här gången i en lite mer stillsam och långsam historia om förälskelse. När filmens regissör Maryam Moghaddam skulle resa till Sverige inför filmens sveriepremiär förra året blev hon hindar utresa från Iran. Maryam har en stark koppling till Sverige och har tillsammans med sin syster bott här i nästan 20 år. Under den tiden arbetade hon på teater i Göteborg.  Så till filmen vi skall se den här veckan. En 70 årig änka Mahin lever ett ganska bra liv, hon bor bra, hennes ban och barnbarn har det bra med något saknas. Närt hon träffar taxichauffören Faramarz bestämmer hon sig för att bjuda hem honom och de pratar om livet och om hur det var i Iran före revolutionen 1969. Och helt plötsligt så kan vare sig åldern och normerna kring den eller samhällsförtrycket hålla de här två människorna nere, utan det riktiga, inneboende livet tar över. Du kan se fram emot en hjärtevärmande men ändå mycket tänkvärd film om vad det in...

  En intensiv filmvecka i soffan har ägnats åt filmer från Göteborgs Filmfestival. Mycket blandat innehåll som vanligt, somligt sevärt, annat lite eller mycket obegripligt...Vi får se om inte i alla fall en eller ett par filmer därifrån kan komma på programmet i höst?  I veckan får vi i alla fall se den italienska filmen Kaptenen som skildrar unga män som lämnar Dakar i Senegal för att på många, långa och farliga vägar försöka ta sig till Europa. Och det är ett nytt grepp som regissören Matteo Garrone tar. I formen av ett bitvis stillsamt poem med rötter i lokal andlig värld får vi följa huvudpersonernas färd. Det är bitvis en grym  och tankeväckande skildring, som har sin kvalité i ett fint foto och hur händelseförloppet skildras. Filmen är baserad på flyktingars egna berättelser och reser frågor om att världen och Europa borde agera för att stoppa detta cyniska utnyttjande av människor i nöd med förhoppningar om ett bättre liv.  DN  utsåg filmen till 2024...

  Äntligen kan vårsäsongen starta! Vi har en väl sammansatt bukett av filmer att se fram emot. Vi börjar med den franska Drömmen lever vidare , charmerande och behagfull.  För dem av oss som försett sig med ett riktigt filmpass för festivalen i Göteborg eller nöjt sig med det digitala för soffhäng, är det sedan dags för årets filmfest  Göteborgs filmfestival,  som går mellan den 24 januari och 4 februari.  HÄR  kan du läsa mer ock skaffa dig tillträde till det kalaset. Februari bjuder sedan på två filmer den första är Kaptenen som handlar om unga människors flykt mot Europa, välregisserad och filmiskt skickligt utförd. Den andra februarifilmen inleds med ett regissörsbesök och en kortfilm inspelad i Varberg som inledning till den iranska filmen En liten bit av kakan , ett par medelålders människor som möts och väcker varandras sympati. I vårens första månad mars bjuder vi på en dokumentär av det mer exklusiva slaget Jordens salt, en hyllning till jordens s...