Marks Filmstudio

Kl 22.24 den 20 mars är det vårdagjämning. Natt och dag är lika långa. Dagarna med det lila förkvällsljuset är här, det skimmer som man ser i skogskanter och gamla beteshagar. Under några år på 1980-talet var det flera organisationer som kallade denna dagen dela-lika-dagen, för att uppmärksamma hur ojämlikt världens resurser är fördelade. I år ser jag att Svenska kyrkan har tagit upp detta tema. Filmen vi skall se på tisdag sätter fingret på att  hur så många människor som verkligen anstränger sig och försöker ändå får det tufft för att omständigheterna runt dem fungerar dåligt. Kommunikationer som inte är i tid, barnomsorg som är bristfällig, arbetsliv som ställer allt högre och allt orimligare krav på dem som skall utföra arbetet.  Julie är en ensamstående kvinna med barn som bor långt från sitt arbete i storstaden och därför är beroende av att det finns människor som kan hjälpa henne med barnen och kommunikation som fungerar. Men vardagen bjuder henne inte på några enkla vägar till

  För rätt många år sedan träffade jag en kvinna som ville studera fenomenet mobbning i skolan från elevernas perspektiv. För att nå dit valde hon att försöka ge sig in i en deltagande observation där hon låtsades vara elev bland andra mellanstadieelever. Hon satt bland eleverna, var med dem och lekte på rasterna. Till en början var det svårt, men eftersom hon var konsekvent så lyckades det så småningom. Hon berättade att hon var framme vid målet en dag när de var inne i skolan och busade och en elev ropade: -Läraren kommer, då var hon först ut på skolgården för att inte bli fast. Hennes erfarenheter blev så småningom en avhandling med det nedslående resultatet att mobbning i skolan är så komplext och subtilt att det är mycket svårt att komma åt med traditionella metoder.  Detta är också perspektivet i vår kommande film på filmstudion. Här får vi uppleva hur svårt vuxna har att förstå barnens sociala liv. Vi får följa sjuåriga Nora vars bror är mobbad och hon vill inte släppa honom til