Marks Filmstudio

  Filmstudions program startar igen den 16 januari. Men innan dess vill några av oss i styrelsen tipsa om sådant som kan vara värt att kika på tills dess. Vi har valt filmer som finns att se på SVT-Play och Cineasterna, bibliotekens filmkanal. Paraplyerna i Cherbourg Filmen kom 1964 och var Catherine Deneuves debutfilm eller rent av hennes genombrott som skådespelare. Filmens berättelse är klassisk. Ung vacker kvinna, Geneviève  (Catherine Deneuve)  och ung man, Guy (Nino Castelnuovo) blir förälskade men på grund av olika förutsättningar i livet blir det problem att få varandra. Det unika i filmen, förutom färgerna, är att alla dialoger sjungs. Men det handlar inte om en regelrätt musikal där musik och dans kombineras, snarare franska chansoner och jazzrock komponerade av Michel Legrand. Sången står huvudpersonen Geneviève själv för och hennes motspelare och stora kärlek bilmekanikern Guy. Regissör är Jacques Demy.  Filmen tilldelades Guldpalmen i Cannes 1964 och Oscarsnominerades även

  Så har vi nått fram till säsongens sista film. Igår hade styrelsen möte och arbetade fram ett förslag till vårterminens program och vi vågar lova en minst lika intressant och givande säsong som den vi nu haft. Programmet presenteras här och på vår hemsida när vi väl fått klartecken från filmbokarna. Så, följ nu med på en tur i Paris tillsammans med Madeleine och henne taxichaufför, en resa bakåt i tiden och med många omvägar. 94-åriga skådespelaren Line Renaud spelar Madeleine som haft ett dramatiskt och färgstarkt liv bakom sig. Vi får besöka många av de kända platserna i staden som på olika sätt kopplas till huvudpersonens minnen. Under resans gång växer en oväntad vänskap fram mellan chauffören och hans passagerare. Regissören berättar i en artikel i Svenska Dagbladet att filmarbetet givit Line Renauld livslust och att filmarbetet mest skett på eftermiddagarna, efter en lunchöl. Recensenterna var genomgående positiva till filmen och tidningen Dagen skrev Även om Madeleine och taxi

Vänskap och ansvar vad kan kännas viktigare i de tidigaste tonåren som länge var gränsen för övergången barndom till vuxenliv. Sista sommarlovet före högstadiet minns vi från svensk litteratur och film genom boken Barnens Ö av PC Jersild och Reines självvalda sommarlov i Stockholm, när hans mamma tror att han är på kollo. Det är viktiga dagar, för "när man kommer i puberteten kan man inte tänka klart längre". I tisdagens film möter vi Léo och Remi som vuxit upp i kärleksfulla hem och är bästisar. Sommaren är ljus, och de har fortfarande utrymme för livfulla fantasilekar. Men när hösten kommer skiljs deras vägar på ett mystiskt sätt. Deras relation granskas av andra osäkra pubertetsögon och enkla svart-vita slutsatser dras. Killar som är nära kan ju inte bara vara vänner, det kan bara tjejer... Filmen ställer viktiga frågor kring varför vi tillåter nära relationer bland tjejer/kvinnor men inte bland killar/män? Recensionerna var genomgående bra. SvD gav filmen högsta betyg och

  Dags för en svensk film den här veckan. Vi visar invigningsfilmen till årets filmfest i Göteborg Exodus.  Exodus fick mycket fin kritik och blev ordentligt uppmärksammad trots att det är en debut för regissören Abbe Hassan, född i Libanon, men uppvuxen i Norrbotten. Han flyttade som 18-åring söderut för att studera film och har varit producent till filmen Måste gitt. Titeln anspelar naturligtvis på det bibliska exodus - Abrahams folk som fick lämna Egypten, befriade ur sin fångenskap och vandra till Kaanans land. Bland annat skildras detta i  Andra Moseboken kapitel 1-18. (bildkälla: Wikipedia) I vår film får vi följa flickan Amal och hennes ledsagare Sam, en butter, men skall det visa sig långt från hjärtlös, människosmugglare. De får uppleva ett antal episoder, typiska för en flyktingresa. Filmen ger en känslomässigt stark och bitvis smärtsam inblick i flyktingens vardag, men vi få också uppleva ögonblick av humor och härliga möten mellan människor. En nära skildring utan att vare

  På tisdag blir det en resa mot världens tak, närmare bestämt Bhutan. En något "sprallig" lärare får ett ultimatum, antingen tar du tjänsten i Lunana, en byskola, långt bort kan man säga, eller så blir du utan jobb. Så det blir en flerdagars bussresa plus en åtta dagars bergsvandring till det nya jobbet. Regissören Pawo Choyning Dorji, låter oss möta en helt annan värld än den vi är vana vid med underbara barn och en lärare som så småningom förstår vad hans yrke innebär och kan vara. Det är en synnerligen lyckad debut för denne regissör och hans verk har två gånger nominerats till en Oscar. Förutom den hjärtevärmande historien är filmen sevärd för sitt fotografi och briljant utnyttjande av befintligt ljus och väl valda kameravinklar, så att landskapet kan spela med i filmens handling.  Aftonbladet tyckte att: Det är smetigt, men det värmer. Medan Filmeye lyfte filmen med: Det finns verkligen inget godtagbart skäl att missa tillfället att avnjuta denna vackra, varma film, oc

  En fransk kulturdiplomat bosatt i Irkutsk anklagas efter att ha bjudit in ett antal ur den ryska eliten på orten till en kulturafton, för att ha komprometterande material i sin ägo. Han fängslas och det hela utvecklas till en andlöst spännande thriller när han försöker fly genom Ryssland. En snyggt filmad rulle med en kanske något lägre tempo än vad vi är vana vid i spännande filmer, men det ger tid till eftertanke och reflektion över hur rättslöst ett land i europa ändå kan vara.  Bio.nu:s recensent tyckte: Det går alltid att bortse från det som är mindre bra och fokusera på det viktiga, här ett spännande flyktförsök i högt tempo. Själva idén bakom flykten är tillräckligt intressant och pulshöjande. Vissa clichéer får vi helt enkelt låta passera. Gilles Lellouche som spelar Mathieu övertygar också. Aftobladet gav filmen en fyra i betyg och skrev bland annat  Mathieus försök till flykt genom ett iskallt Ryssland, med hemligt understöd av Svetlana, blir till en andlöst spännande histo

  I den här småmysiga filmen får vi följa de vindlande stegen mot att man slutligen hittar kvarlevorna efter kung Richard III i England. Det var en amatörhistoriker som efter digra efterforskningar så småningom fann platsen, en parkering i staden Licester. Filmen har en verklighetsbakgrund, men manusförfattarna har svävat iväg en smula i skildringen och den engagerade huvudpersonen finner sig då och då i dialog med historiska personer. Filmens drift med de professionella historikerna har fått kritik och stämmer inte med verkligheten, där amatörarkeologen Langley var flitigt nämnd och citerad i rapporteringen av fyndet. Men vi får se en effektivt berättad, fascinerande historia i regi av Stephen Frears och med en välspelande Sally Hawkins i huvudrollen.  Aftonbladet tyckte: Men en intressant helhet om engagemanget hos människor som Edinburghs färgstarka Richard III-sällskap. Dagens Nyheter var mer tveksam: Färgerna är så grälla att det känns att det här börjar tona över i sagobok. Filme

  Ja då är vi framme vid säsongens sista film. Det blir en komisk och tragisk historia om två vänner vars vänskap tagit slut. Vad händer när en av våra bästa vänner, som vi diskuterat, skrattat och umgåtts med i åratal helt plötsligt bestämmer sig för att nu får det vara nog? Vi möter ett kargt, men vackert landskap bildsatt i ett utsökt foto som väl inramar detta drama som får oss att fundera lite på vad gör vanor i kombination med vänskap med oss. Vågar vi känna efter och vågar vi göra något om det inte känns bra? Regissören Martin McDonagh har här fångat två griniga gubbar, i en fantastisk irländsk kustmiljö, vars livskris blommat ut sent i livet. Vi har tidigare mött honom som regissör i den utmärkta ”Three billboards outside Ebbing, Missouri”, en film som jag tror ingen av studions medlemmar glömt? När filmen hade premiär vid Venedigfestivalen fick den motta en femton minuter lång stående applåd av publiken. Även svenska kritiker var mycket positiva till The Banshees of Inisherin,

  Park Chan-wook har på ytan gjort en deckare där en polis misstänker en änka för att ha bragt sin man om livet. Men mellan scener och rader få vi följa något helt annat. En historia om förälskelse och beroende av sitt jobb.  Ska vi våga tro det vi ser, finns det inte alltid något bakom? Den här filmen är komplicerad och därigenom spännande. Den filmiska ramen är strikt, vackra bilder, välsittande och snygga kläder, lågmält. Och när vi ser eftertexterna rulla, är vi nog fortfarande fundersamma över vad det var som hände, egentligen. Det är långt från de deckare vi normalt få följa i den nordiska deckargenren med Beck, Varg Veum eller poliskollegorna på varsin sida om gränsen i Bron, som slafsigt häller i sig sitt nödvändiga glas för att stå ut med sig själva och den verklighet de skall hantera. Intressent nog var det en svensk deckarserie som inspirerat till den här filmen nämligen, romanen om ett brott, av Maj Sjövall och Per Wahlöö som började med Roseanna och avslutades tio år senar

Kl 22.24 den 20 mars är det vårdagjämning. Natt och dag är lika långa. Dagarna med det lila förkvällsljuset är här, det skimmer som man ser i skogskanter och gamla beteshagar. Under några år på 1980-talet var det flera organisationer som kallade denna dagen dela-lika-dagen, för att uppmärksamma hur ojämlikt världens resurser är fördelade. I år ser jag att Svenska kyrkan har tagit upp detta tema. Filmen vi skall se på tisdag sätter fingret på att  hur så många människor som verkligen anstränger sig och försöker ändå får det tufft för att omständigheterna runt dem fungerar dåligt. Kommunikationer som inte är i tid, barnomsorg som är bristfällig, arbetsliv som ställer allt högre och allt orimligare krav på dem som skall utföra arbetet.  Julie är en ensamstående kvinna med barn som bor långt från sitt arbete i storstaden och därför är beroende av att det finns människor som kan hjälpa henne med barnen och kommunikation som fungerar. Men vardagen bjuder henne inte på några enkla vägar till

  För rätt många år sedan träffade jag en kvinna som ville studera fenomenet mobbning i skolan från elevernas perspektiv. För att nå dit valde hon att försöka ge sig in i en deltagande observation där hon låtsades vara elev bland andra mellanstadieelever. Hon satt bland eleverna, var med dem och lekte på rasterna. Till en början var det svårt, men eftersom hon var konsekvent så lyckades det så småningom. Hon berättade att hon var framme vid målet en dag när de var inne i skolan och busade och en elev ropade: -Läraren kommer, då var hon först ut på skolgården för att inte bli fast. Hennes erfarenheter blev så småningom en avhandling med det nedslående resultatet att mobbning i skolan är så komplext och subtilt att det är mycket svårt att komma åt med traditionella metoder.  Detta är också perspektivet i vår kommande film på filmstudion. Här får vi uppleva hur svårt vuxna har att förstå barnens sociala liv. Vi får följa sjuåriga Nora vars bror är mobbad och hon vill inte släppa honom til

  Nu har vi kommit fram till säsongens tredje film och vänder vi oss till grannlandet Danmark för att hämta hem en succéfilm därifrån. Rose kom förra året och handlar om huvudpersonen Inger som åker turistbuss till Paris med några av sina släktingar. Rose har en psykisk sjukdom, schizofreni, och hon vill återvända till en ungdomskärlek hon hade i staden för många år sedan. De andra resenärerna på bussen reagerar väldigt olika när de får veta om Roses sjukdom. Filmen visar med humor och värme på hur olika vi ser på en avvikande person.  Vad innebär det för anhöriga, hur utvecklas gruppdynamiken i ett litet sällskap, som en grupp människor på gemensam bussfärd. Det blir en roadmovie med mycket humor och eftertanke. Sofie Gråbøl spelar huvudrollen Inger på mycket trovärdigt sätt och henne har vi tidigare sett i bland annat TV-serien Nikolaj och Julie, filmerna Blinkande lyktor och Triers Direktören for det hele.  Regissören för Rose Niels Arden Oplev är även han känd för en svensk publik

  Det har varit en vecka fylld av film på diverse medier. I fredags var det visning av Göteborgs Filmfestivals öppningsfilm på Kulturhuset. I söndags kväll visade bion i Fotskäl påpassligt nog den Oscarsnominerade Ruben Östlunds Triangele of Sadness inför en välfylld salong.  Sedan fortsatte det: Några av oss i styrelsen har ägnat många, flera eller några timmar åt utbudet på Göteborgs Filmfestival på plats eller hemma vid TV-skärmen. Vi kan nog redan nu utlova att någon av filmerna där kommer på vårt höstprogram Så till veckans film - The Florida Project. Filmen utspelas på ett lågprishotell i närheten av det stora turistmålet Disneyworld. Här bor de som inte har råd med ett fast boende trots att de arbetar, en grupp som  i USA kallas working poor. De lågbetalda arbeten de kan få räcker bara till det allra nödvändigaste för att överleva dagen.   Vi får se en hyllning till barns livskraft och framåtanda som trotsar torftiga livsförhållanden i övrigt. Kontrasten mot de familjer som spen

  Vilken filmvecka det här kommer att bli! På tisdag har filmstudion vårpremiär med filmen Tillfälligheter och fantasier, på torsdag kan du se den filmen på Fotskäls bio och på fredag visar  Kulturhuset i Skene i samarbete med Göteborgs Filmfestival invigningsfilmen Exodus, regissör Abbe Hassans.   Läs mer om detta här . Så till tisdagens film.  Regissören till filmen Drive my Car står bakom kvällen film som är en triptyk (tredelat konstverk) som alla har det gemensamt att de är kärlekshistorier med, minst sagt, förhinder. Fokus är olika faser i kärlek och perspektivet kvinnligt. En mästerlig dialog och ett uttryck som närmar sig teaterns gör filmen både ovanlig och sevärd, men samtidigt lite utmanande för betraktaren.  Filmen gjordes under covidpandemin vilket begränsade möjligheterna för filmare. och kan förklara en del av den begränsade spelyta filmen har. De två första avdelningarna spelades in 2019 och den sista 2020, när arbetet med Drive my Car hade inspelningspaus på grund av r