söndag 11 november 2018

13 november Skönheten och odjuren



Nu jobbar, som ni vet, styrelsen på med vårprogrammet som vi tror kommer att bli varierat, spännande och ge filmiska upplevelser som ger nya perspektiv. På tisdag får vi se en film som vi vaskade fram i våras. För så är det vi i styrelsen försöker se lite in i framtiden när vi sätter programmen. Vad kan vara intressant att ta del av om ett halvår?

En kväll i Tunis, en ung kvinna dansar och har roligt. Sedan våldtas hon. Hennes situation negligeras av sjukhuset och förlöjligas av polisen. Det blir en förnedrande vandring mellan olika instanser satta för att hjälpa, men som i sin fördomsfullhet och egenintresse lägger sten på bördan.

Men tack och lov slutar inte filmen där, utan visar på vägar ut ur detta. Även i ett land som Tunisien.

Filmens regi och kameraarbete ger oss tillfälle att se ett fint filmiskt yrkeskunnande. Till stora delar kan man egentligen inte märka klipp och skiften, kameran följer händelseförloppet på ett särskilt realistiskt sätt.

Det här är tunisiska Kaou­ther Ben Hania tredje långfilm och tidigare har hon gjort två långfilmer och några kortfilmer.

Tunisien har ända sedan den sk. Jasminrevolutionen 2011 genomgått flera kriser. De senaste åren har de gamla makthavarna återigen hamnat i maktpositioner vilket inte uppskattas bland befolkningen. Även de här vindarna från den arabiska våren kan vi skönja i den här filmen.

Filmen är producerad till en del av svenska pengar och med stöd av tunisiska kulturministeriet.


SvT:s Fredrik Sahlin tyckte att:
Regissören och manusförfattaren Kaouther Ben Hania har skapat en liten film med stor sprängkraft. Med avstamp i en verklig händelse ger hon oss en rakt igenom gravt engagerade personlig historia, och tar samtidigt skamgrepp på hela det patriarkala tunisiska samhället – uppbyggt på hederstänk, maktmissbruk, medlöperi, korruption. 

Dagens Nyheter
Ben Hania och hennes starka huvudrollsinnehavare Mariam Al Ferjani lyckas skapa en känsla av allmängiltighet kring sexualbrottsoffer som spränger nations- och kulturgränser.
Men bitvis är svärtan och smärtan så skarpt formulerad att skildringen, trots att den inte innehåller något grafiskt våld, känns väl entonig och utan nyanser. 

fredag 12 oktober 2018

16 oktober Wonder




Alla har vi vår inre bild av oss själva. Vem blir inte lite förvånad när en ser sin avbildning i en TV-monitor på ett varuhus eller stor spegel någonstans? Vem är den där figuren som har så stora likheter med en själv, men är så mycket äldre, lite rundare och med konstig hållning...

Den här filmens huvudperson känner sig som vilket barn som helst, problemet är att hans ansikte är deformerat av en medfödd sjukdom. Barn och även vuxna som ser honom blir rädda för det utseendet. Hur kan man komma över den första reaktionen? Hur kan vi lära oss att se mer till den inre människan än till den yttre?

Det är en för filmstudiopubliken ung bekant som återkommer i huvudrollen, Jacob Trembley, som vi såg för ett par år sedan i filmen Room. Julia Roberts och Oven Wilson som spelar föräldrarna, lär väl knappast behöva någon närmare presentation?

Författaren till succéromanen som Wonder är baserad på, R. J. Palacio, fick inspiration till sin bok när hon besökte en glassbar och hennes son reagerade häftigt när han såg en flicka med Treacher Collins syndrom. Sonen skrek högljutt och hon tog sin son och lämnade snabbt stället.

I en intervju om sin bok sade hon att hon i efterhand blev så besviken på sin egen reaktion. Jag borde istället varit ett gott exempel för mitt barn och börja prata med flickan på ett naturligt sätt. Jag missade det tillfället att lära min son något viktigt.

Wonder tar sin början när huvudpersonen skall börja i en vanlig skolas femte klass efter att dittills bara haft hemundervisning och hans inre bild och personliga kvalitéer vinner så småningom över hans yttre utseende. Filmen fick blandade recensioner vid den svenska premiären.

Svenska Dagbladet gav filmen högt betyg och skrev:

"Wonder" är en riktig gråtfest, den vibrerar av den sortens närmast fysiska vemod som följer med föräldraskapet. Det är en ganska ljuvlig film.

Dagens Nyheter invände att filmen hade behövt
 lite välbehövlig friktion så att man slapp sitta där med kristyr runt munnen efter två timmars orgie i sockersöta känsloframställningar. 

Till sist ett litet tips till er som gillar korsreferenser i filmer - I en av slutscenerna dricker Isabel och Nate (Julia Roberts och Owen Wilson) vin, Isabel öppnar ett presentskrin, och skrattar hon högt och hjärtligt på samma sätt som hon gjorde i filmen Pretty Woman, när hon fick ett halsband av motspelaren Richard Gere.

söndag 23 september 2018

25 september Falskmyntarna



Hösten, speciellt den här första delen när mörkret lurar bakom varje knut och plötsligt hoppar fram med sin svarta, våta gatasfalt, passar så bra att lindra med en välgjord film. Så kom till oss på tisdag ska vi se om vi tillsammans kan få lite bot? 

Först lite bakgrund till denna film som sägs berätta en verklig händelse. Det vi skall se baseras på material ur Adolf Burgers memoarer The Devil's Workshop.

Adolf Burger föddes revolutionsåret 1917 i en judisk familj i dåvarande Slovakien. Han blev typograf som vuxen och och när nazisternas deportationer till koncentrationslägren började, använde han sin yrkesskicklighet till att framställa falska katolska dopbevis till dem med judisk börd. Den 11 augusti 1942, bara några månader efter att han gift sig, blev han arresterad och han fördes tillsammans med sin hustru Gizela till Auschwitz. Gizela mördades där bara efter ett par månader, men Adolfs yrkesskicklighet skulle visa sig användbar. 

1944 överfördes han till Birkenau för att arbeta i operation Bernhard. Tillsammans med andra specialutbilda fångar skulle han framställa tryckplåtar till falska sedlar. Tyskarnas plan var att underminera de allierades ekonomi genom att prångla ut mängder av falsk valuta.

Adolf Burger befriades ur fångenskapen i maj 1945. Hans memoarer gavs ut i flera länder med början 1983. I slutet av sitt liv fick han besöka Bank of England där han också fick se exemplar av de falska sedlar vars framställning han varit delaktig i. Burger avled 2016, 99 år gammal.

Så till fiktionen. Med början i ett ganska sorglöst Europa får vi följa händelseförloppet i filmen där de moraliska dilemmana mellan personlig överlevnad och allmänmänskliga intressen ställs mot varann. Regissören Ruzowitzky tar i den här filmen generösa avsteg från verkligheten, när han skildrar hur det gick till, men en spännande, välgjord och annorlunda film om koncentrationslägren och svårigheterna att leva upp till krav och ideal är det.

Recensenterna var inte odelat positiva till filmen men gav den ändå goda betyg.

Resultatet får ses som både personligt och välgjort. Karl Markovics insats som Sorowitsch har drag av den franske komikerlegenden Bourvil och är en flintstensvass antiversion av Benignis förintelseclown. Skrev Svenska Dagbladet 

Det blir ett mycket välspelat och spännande kammarspel som fokuserar överlevandets moraliska frågor. 


söndag 9 september 2018

11 september Three Billboards Outside Ebbing, Missouri




Välkommen till ännu en spännande filmsäsong med Marks filmstudio. Hösten tog ett sista farväl i lördags och valdagen grydde med genommulen himmel, våt asfalt och några tidiga röstare på väg mot vallokalen.

Vi börjar den här säsongen mycket starkt med Frances McDormand´s kanske starkaste rollgestaltning hittills. Vi får följa hur hennes rollfigur Mildred gör vad hon kan för att få den lokala polisen att utreda hur hennes dotters dödsfall gick till. Med en seg uthållighet stegras hennes ansträngningar för att så småningom kulminera. På vägen få vi följa hur det dysfunktionella, korrumperade lokalsamhället försöker värja sig.

Det är dock ingen vanlig skildring av den lilla människan mot det stora samhället. Mildred serverar en bred palett av olika mänskliga egenskaper. Hon har en varm, nyanserad, orubblig urkraft som fascinerar och ibland skrämmer. Det är en film fylld både av mänsklighet, humor men också oresonlig vrede.

För er som inte kan få nog av Frances McDormand, så kan ni se henne briljera i en lågmäld och fin miniserie Olive Kitteridge på HBO:s streamingtjänst.

...när filmen tar slut en timme och 53 minuter senare är jag besviken, på att den redan tagit slut. Det är ett bra filmslut, men jag vill ha mer.
Mitt betyg till Three billboards outside Ebbing, Missouri blir en femma. Filmen är både drama och humor och ett sjujäkla skådespel av Frances McDormand. 
Skrev Sveriges Radio 

När man ser en overallklädd Mildred, helt enastående närvarande spelad av Frances McDormand, gå bärsärk på manssamhället inser man hur sällan kvinnor på vita duken helt undviker att behaga.
Tyckte Dagens Nyheter

fredag 15 juni 2018

Höstens filmer 2018 - första presentation

Hej där, nu är det klart vilka filmer vi bjuder på i höst. Vi startar säsongen i september och innan tomten kommer har vi visat sex sevärda, känsloväckande och berikande filmer. Några kommer att ligga som ett mjukt gosedjur runt hjärtat, andra kramar till lite i vårt själsliv så vi känner att vi lever.

Välkomna till höstsäsongen 2018.

Listan är länkad så klicka på en titel får du läsa lite mer om just den filmen.

Titel
Datum
2018-09-11
2018-09-25
2018-10-16
2018-11-13
2018-11-27
            2018-12-11

torsdag 12 april 2018

17 april The Big Sick



Så då har vi kommit fram till säsongens sista film. Efter den här tisdagen får vi försöka tillfredsställa vårt aldrig sinande behov av fina filmupplevelser med biobesök, streamade filmer och härliga sommardrömmar om att hösten äntligen skall komma med en ny säsong för Marks Filstudio.

Temat den här tisdagen är kulturkrockar, familjeförväntningar och att livet alltid tar lite nya oväntade vändningar. Att vara ståuppkomiker och dejta en standardamerikansk flicka är inte riktigt den mall som en traditionell pakistansk familj ser som framtiden för sin son. Så därför bjuds med förfärande regelbundenhet pakistanska flickor in på söndagsmiddag i förorten. Men allt faller på hälleberget för romantiken tar ibland sina helt egna vägar, och tur är väl det.

Och trovärdigheten i dramat förstärks av att huvudrollsinnehavaren spelar sig själv i historien om hur han och Emily Gordon träffades. Paret har skrivit filmmanus tillsammans, ett manus som för övrigt lär ha antagits redan tre timmar efter det skickats till några tänkbara filmproducenter. Den färdiga filmen var nära att bli en Netflix-film, och därmed inte komma att visas på bio, men räddades från detta öde av Amazon och 12 miljoner dollar.

Vi får bereda oss på en del låga skämt, snabba vändningar och trovärdig vardagsrealism i den här komedin.

Aftonbladet punktade i sin recension upp mycket beröm och avslutade:
En hisnande mix av humor och allvar kring denna romans kulturkrockar och andra förhinder. Det var länge sedan jag blev både så road och berörd av en romantisk komedi.
Dagens Nyheter  berömde också filmen framför allt imponeras DN av att det är svåra ämnen som filmmakaren behandlar:
... Lyckas han? På det stora hela förvånar ”The big sick” mer som ömt drama än som skrattfest (efter att tv-regissören Michael Showalter slutligen släpper sitcom-sargen). Det är lätt att se att den har skrivits av ett äkta par.

måndag 2 april 2018

3 april Vad döljer du för mig



Ett socialt experiment skildrat på på vita duken blir det den här tisdagkvällen när vårljuset har letat sig fram till oss här i Marks floddalar. Vad händer när vi lämnar ut allt om oss själva som vi kommunicerar med våra smartphones. Ett infall på en fest i en fashionabel lägenhet belägen i Roms centralare delar är spelplatsen Reglerna är enkla och till synes oskyldiga: Vi delar med oss, vi har väl inget att dölja i den där lilla apparaten?

Men filmdramat tar därmed sin början och när filmen är från Italien kan vi räkna med att paletten blir mångfärgad och mustig. Och så går det som det går.

En fundering som den här filmen ger är att det här frikostiga delandet av våra liv via smarttelefonernas olika appar, samlas in av andra i jättestora databaser och frågan är vad gör det med oss när en kvälls delande bara i den nära vänkretsen, får de här konsekvenserna?
Middagen förflyter snabbt där uppe på duken, det är ju trots allt rätt kittlande att se sedan länge nedtryckta lögner eruptera, och det snygga slutet ger onekligen skön sälta. 
Den italienska publiken som välte kiosken var i alla fall inte helt ute och cyklade. 
Tyckte SVT Nyheter och gav filmen en trea.

Aftonbladet tyckte det var en sevärd tragisk komedi men avslutade med en oroad reflektion:
Bit för bit dras vi in i dramat som växlar mellan komik och tragedi. Till sist återstår bara frågan hur personerna runt bordet ska handskas med allt de fått reda på under kvällen.