fredag 15 juni 2018

Höstens filmer 2018 - första presentation

Hej där, nu är det klart vilka filmer vi bjuder på i höst. Vi startar säsongen i september och innan tomten kommer har vi visat sex sevärda, känsloväckande och berikande filmer. Några kommer att ligga som ett mjukt gosedjur runt hjärtat, andra kramar till lite i vårt själsliv så vi känner att vi lever.

Välkomna till höstsäsongen 2018.

Listan är länkad så klicka på en titel får du läsa lite mer om just den filmen.

Titel
Datum
2018-09-11
2018-09-25
2018-10-16
2018-11-13
2018-11-27
            2018-12-11

torsdag 12 april 2018

17 april The Big Sick



Så då har vi kommit fram till säsongens sista film. Efter den här tisdagen får vi försöka tillfredsställa vårt aldrig sinande behov av fina filmupplevelser med biobesök, streamade filmer och härliga sommardrömmar om att hösten äntligen skall komma med en ny säsong för Marks Filstudio.

Temat den här tisdagen är kulturkrockar, familjeförväntningar och att livet alltid tar lite nya oväntade vändningar. Att vara ståuppkomiker och dejta en standardamerikansk flicka är inte riktigt den mall som en traditionell pakistansk familj ser som framtiden för sin son. Så därför bjuds med förfärande regelbundenhet pakistanska flickor in på söndagsmiddag i förorten. Men allt faller på hälleberget för romantiken tar ibland sina helt egna vägar, och tur är väl det.

Och trovärdigheten i dramat förstärks av att huvudrollsinnehavaren spelar sig själv i historien om hur han och Emily Gordon träffades. Paret har skrivit filmmanus tillsammans, ett manus som för övrigt lär ha antagits redan tre timmar efter det skickats till några tänkbara filmproducenter. Den färdiga filmen var nära att bli en Netflix-film, och därmed inte komma att visas på bio, men räddades från detta öde av Amazon och 12 miljoner dollar.

Vi får bereda oss på en del låga skämt, snabba vändningar och trovärdig vardagsrealism i den här komedin.

Aftonbladet punktade i sin recension upp mycket beröm och avslutade:
En hisnande mix av humor och allvar kring denna romans kulturkrockar och andra förhinder. Det var länge sedan jag blev både så road och berörd av en romantisk komedi.
Dagens Nyheter  berömde också filmen framför allt imponeras DN av att det är svåra ämnen som filmmakaren behandlar:
... Lyckas han? På det stora hela förvånar ”The big sick” mer som ömt drama än som skrattfest (efter att tv-regissören Michael Showalter slutligen släpper sitcom-sargen). Det är lätt att se att den har skrivits av ett äkta par.

måndag 2 april 2018

3 april Vad döljer du för mig



Ett socialt experiment skildrat på på vita duken blir det den här tisdagkvällen när vårljuset har letat sig fram till oss här i Marks floddalar. Vad händer när vi lämnar ut allt om oss själva som vi kommunicerar med våra smartphones. Ett infall på en fest i en fashionabel lägenhet belägen i Roms centralare delar är spelplatsen Reglerna är enkla och till synes oskyldiga: Vi delar med oss, vi har väl inget att dölja i den där lilla apparaten?

Men filmdramat tar därmed sin början och när filmen är från Italien kan vi räkna med att paletten blir mångfärgad och mustig. Och så går det som det går.

En fundering som den här filmen ger är att det här frikostiga delandet av våra liv via smarttelefonernas olika appar, samlas in av andra i jättestora databaser och frågan är vad gör det med oss när en kvälls delande bara i den nära vänkretsen, får de här konsekvenserna?
Middagen förflyter snabbt där uppe på duken, det är ju trots allt rätt kittlande att se sedan länge nedtryckta lögner eruptera, och det snygga slutet ger onekligen skön sälta. 
Den italienska publiken som välte kiosken var i alla fall inte helt ute och cyklade. 
Tyckte SVT Nyheter och gav filmen en trea.

Aftonbladet tyckte det var en sevärd tragisk komedi men avslutade med en oroad reflektion:
Bit för bit dras vi in i dramat som växlar mellan komik och tragedi. Till sist återstår bara frågan hur personerna runt bordet ska handskas med allt de fått reda på under kvällen.

lördag 17 mars 2018

20 mars Neruda



På tisdag blir det film om en nobelpristagare, såvitt jag kan komma ihåg första gången för Marks Filmstudio.

Pablo Neruda är en pseudonym för Neftalí Ricardo Reyes Basoalto, chilensk poet som föddes 1903 och död i det av militärkupp förödda Chile 1973. Neruda var trots sin genuint borgerliga bakgrund större delen av sitt liv kommunist. Han hade upplevt spanska inbördeskriget på nära håll och förhållandena mellan rika och fattiga i Chile satte också starka spår och medverkat till hans övertygelse. Nobelprisaktuell var han redan på 60-talet, men hans svaghet för diktaturen på Kuba och den då rådande Kubakrisen, kändes lite stötande för några av den tidens akademiledamöter.

I sitt nobelpristal 1971 citerade han avslutningsvis Rimbaud:

Lastly, I wish to say to the people of good will, to the workers, to the poets, that the whole future has been expressed in this line by Rimbaud: only with a burning patience can we conquer the splendid City which will give light, justice and dignity to all mankind.

Vill ni läsa hela Nerudas nobelföreläsning som skildrar en spännande utflykt på hästryggen i chilenska bergstrakter, så går ni hit.

Så mycket brinnande tålamod lär det dock inte inte bli i den här filmen som handlar om Nerudas flykt och inre exil 1948. Filmen skildrar huvudpersonens motsägelsefulla natur - en person från överklassen med ett brett register av dess ovanor och hans solidaritet med de arbetande och fattiga. Några dråpliga scener återger hans excentricitet - låta chauffören köra några varv runt presidentpalatset mitt i natten och tuta, för att störa ärkefiendens nattsömn där inne.

Och någon skildring tätt knuten till verkligheten lär vi inte heller få se, snarare en film som kunde vara hämtad ur Nerudas egen poetiska fantasivärd. Välfotograferade landskap och välspelade karaktärer blir det också tillfälle att njuta av.

Filmkritikerna hade lite blandade synpunkter på den här filmen. Mest entusiastisk var Svenska Dagbladet som gav sex av sex möjliga. Tyvärr ligger den recensionen bakom betalvägg.

Här bjuds vi istället på en glidning mellan myt och verklighet, ett närmast surrealistisk vittnesmål.
SR P4 tyckte 
Filmen Neruda är en lekfull stund på bioduken, en fri fantasi om vad som hände då. 


torsdag 15 mars 2018

25 mars Marks Big Band och Marks Filmstudio möts på Skene folkets Hus





Söndagen den 25 mars klockan 16:00 blir det filmmusik, kåseri och filmklipp på Folkets Hus i Skene. I centrum står en av oundgängligare delarna av filmkonsten, nämligen filmmusiken.

För de flesta av oss filmälskare är en filmmelodi helt knuten till hela filmen, temat i James Bondfilmerna eller titelmelodin till våra TV-serier som vi såg som barn, Bonanza (bröderna Cartwright) Titelmelodin till filmen Bagdad Café speglar hela filmens innehåll och färg. Andantesatsen i Mozarts 21:a pianokonsert som när vi blundar ger oss ljuvliga vårbilder ur Widerbergs Elvira Madigan.

Men musiken kan också ligga där som förstärkande teman och med vars hjälp vi ryser åratal efter vi såg filmen. Nynna Lullaby temat i Hitchkocks Rosemarys Baby och känn efter eller minns trumsolona ur filmen Whiplash som vi visade på filmstudion i oktober för tre år sedan.

Temat kan också förmedla filmens stämning på andra sätt, ljudsätta nyckelscener som i Casablanca eller slutscener, vars melodier vi nynnar hela vägen hem från bion som Cinema Paradiso eller Sound of Music.

Men som sagt nästa söndag kan man alltså bänka sig för att uppleva levande filmmusik.Marks Filmstudios ordförande Per-Anders Wadman är vår ciceron denna söndagseftermiddag och det blir ett brett utbud av musikstycken från flera av våra käraste och mest kända filmklassiker, framförda av bygdens eget storband Mark Big Band.

Biljetterna kostar 200 kr och kan förköpas på Skene Bokhandel och på Studieförbundet Vuxenskolan i Kinna (bakom Punktenhuset i Kinna).

För berikad läsning av det här blogginlägget rekommenderas lyssning av en specialkomponerad spellista på Spotify som du hittar här:

Spellista Marks Filmstudio

måndag 5 mars 2018

6 mars Hunt for the Wilder people




Det duggar tätt med filmer nu och på tisdag skall vi växla upp tempot några varv jämfört med Korparna som vi såg i veckan som gick. Nu blir det nämligen komedi utspelad på andra sidan jordklotet - Nya Zeeland. Men inte på de Hobbitslätter vi är vana vid från Sagan om ringen utan i sagda lands djungler.

En naturskildring och relationsdrama, eller en spännande katt och råttalek vars upphov är ett missförstånd? Ja omdömena om den här filmen varierar, i vilket fall är handlingen ganska enkel. En farbror och hans brorsbarn befinner sig på flykt eftersom omgivningen uppfattat deras relation som osund och det finns inga möjligheter att förklara läget.

Griniga karaktärer gör sig ofta bra i vildmarken, kärvhet och lite småbrutal rättframhet hos den äldre huvudpersonen möter stadsbofumlighet hos den yngre fosterhemsplacerade storstadspojken. Och tillsammans måste de lösa problem allt medan jakten i den Nyzeeländska djungeln går vidare.

Charmiga skådespelarinsatser tycker sajten TV-dags.se.

söndag 25 februari 2018

27 februari Korparna



Nu åker vi till det härliga 70-talet, det var precis som nu, fast mycket mera sakta och mycket mera svartvitt, eller grått, eller kontrastdämpat, dimmigt. En tid när vi i filmstudions publik hade börjat ta oss ut på vår yrkesbana, familjebana, livsspår.

Vem kommer idag ihåg att på den tiden var Sverige fortfarande jordbruksland i omvandling?Landsbygden fanns kvar också som ekonomiskt bärkraftig enhet. Inte bara som nutidens sommarnöje eller utarmade, pizzeriabemängd relik med tomma affärslokaler och en kommunslogan som sista och enda hopp. Dals Ed, - En pärla med 400 sjöar, Essunga - liten, lantlig, lycklig eller Vara - här ser vi längre.

Av de ungefär tre miljonerna förvärvsarbetande 1970 var åtta procent sysselsatta inom jord och skogsbruk, det var fem procent färre än tio år tidigare. Idag är det mindre än en procent som försörjer sig på arbete med jorden.

Familjejordbruket har en stark ankartross. Generationer binds samman genom arvet, från far till äldste son, eller i nödfall någon annan son som vill ta över. I Korparna skildras hur denna förankring framåt och bakåt i tiden nu måste huggas av. Och här saltas det hela av en annan ofrihet - arrendatorns. Han som inte äger utan är beroende av ägarens vilja att hyra ut.

Utvecklingen är skälet till uppbrottet. En ny tid, industrialismen, har länge stakat ut vägen. Men de enskilda människorna måste vara verktyget i varje unikt fall. Och vem vågar vara den bila som hugger av förankringen och sätter stopp för det som alltid varit givet? För förändring blir det, oavsett vad vi enskilda gör. Det lilla jordbruket kommer inte längre att gå att leva av.

I ett eftertänksamt tempo och med underbart, känsligt foto får vi följa denna process på nära håll. Och så här nära handlar det inte bara om försörjning och krass ekonomi. Naturen, den vi lever av har eget liv, egen skönhet och egen dramatik.Och i allt detta känsliga människor som är fullt upptagna med att lindra livsledan, se andra meningar och försöka komma någonstans, utan att såra och skada.

Recensenterna var entydigt positiva i sina bedömningar av Korparna, fångade av filmen särskilda stilla, men intensiva nerv:

Ett eternithus till detta och en köttsårskänslig Reine Brynolfsson, vandrande som Kung Lear mellan höet, veden, stenröset och falukorven, pressar upp den lågintensiva, ibland nästan utstuderat bildsäkra undergångsstämningen. 
tyckte radions Kulturnytt

DN tyckte att den här filmen hade en särskild lite unik kvalitè i sin skildring av den svenska landsbygden:

Det är inte första gången svensk film tar itu med motsättningarna mellan stad och land, mellan centrum och periferi, mellan överordnade och beroende. Men det är första gången jag vet mig ha sett en uppgörelse med det lilla utrymme som gives en envis särling i bondbyn när tiderna förändras.