Marks Filmstudio

Då har vi kommit till mitten av vår filmhöst. Vi skall återknyta bekantskapen polsk filmkonst i en romantisk skildring med efterkrigspolitik som fond. Den här filmen tar som titeln lyder oss tillbaka till det kalla krigets dagar. En musik- och danstrupp övar och uppträder för att ge fortsatt liv åt den polska folkliga och lantliga kulturen. Gruppens ledare fattar tycke för en av artisterna, den unga och vackra Zula. Kraven på gruppen ändras successivt från den politiska ledningen. Det räcker inte längre med kultur, gruppen måste också gestalta det kommunistiska samhällssystemets framgångar på alla områden. Regissören Pawel Pawlikowski har vi stiftat bekantskap med tidigare i filmen Ida som vi visade i januari för fyra år sedan. En fantastisk formupplevelse där varje scen var laddad av dramatik som förstärktes av en perfekt bildkomposition. I Cold War är det samma filmiska hantverk som visas, men filmbilderna förstärks här av vacker musik och spännande händelser. Våra huvudper

Höstsäsongen 2019 har börjat fint och med tisdagens film så tror jag att vi nog inte haft en bättre säsongsstart på flera år. Regissören  Hirokazu Kore-eda stiftade vi bekantskap med så sent som i våras då vi såg hans film om om de bortbytta barnen, Sådan far sådan son. Även den här filmen handlar om familjen och ställer viktiga frågor kring vad som egentligen är en bra förälder. I vår förra film Kapernaum fick påmindes vi återigen om att kärlek och omtanke mellan människor till mycket liten del styrs av vilka ekonomiska möjligheter vi har. Nej, det är en inre, obereonde drivkraft som en del menar är nedärvd sedan generationer och med vars hjälp människan kommit så långt i sin utveckling jämförd med andra arter. Ramen är den ekonomiska framgångens Japan. Detta superrationella, och ekonomiskt framgångsrika land som införde "lean production" ett långt drivet tekniskt processtänkande med utförliga rutiner för allt.  Ett tag så på modet, att många även ville införa detta