11 december Herr och fru Adelman
Vi har redan hunnit fram till säsongens sista film och nu är det dags för en fransk äktenskapsskildring att spelas upp på vita duken.
På tisdag kan du också få ta del av vårens program på Marks Filmstudio. Programbladen är tryckta och klara. Varför inte ge bort en upplevelse i julklapp - sju filmer på Marks filmstudio med världens bästa sällskap, nämligen du själv som biokompis?
Ett äktenskap kan ibland upplevas som långt och slätstruket enahanda men så här i backspegeln kanske det var rätt mycket som hände åndå? I varje fall för herr och fru Adelman. Victor herrn i huset och omtalad författare ska begravas och frun berättar parets gemensamma historia, som nu skall tillföras en ny och dittills okänd dimension, för en journalist.
Det blir en färgstark skildring av två helt olika familjer och deras traditioner. Victor som kommer från en konservativ familj faller helt och hållet för den judiska kultur och tradition som fru Adelman (Sarah) tar med sig deras förhållande. Han tar hennes efternamn och vill till varje pris i fortsättningen bli judisk.
Så får vi uppleva en serie fjäderlätta nedslag i den berg- och dalbana som kallas livet. Uppleva ömsom stödjepunkter ömsom bagateller. Fyrtioårskris med dålig ekonomi, kris i karriären, barnet som kommer, otroheten och det lite mer förmögna livet runt 50.
Recencenterna var ganska oeniga om den här filmen:
Norrköpings Tidningar skrev:
Regissören Nicolas Bedos, som också spelar Victor, skapar en visserligen mycket fransk berättelse, med skämt om Mitterrand och en otrolig tolerans för utomäktenskapliga affärer. Men vemodet, kärleken och åldrandet är alla universella ingredienser och tack vare Sarahs (spelad av den enormt karismatiska Doria Tillier) leende och rävar bakom öronen blir det aldrig tråkigt eller förutsägbart.
Svenska Dagbladet var lite svalare i sin bedömning:
Det på hemmaplan omsusade paret Nicolas Bedos och Doria Tillier spelar man och hustru i denna gemensamt komponerade filmdebut som han också regisserat. Och de gör det med såväl komisk förmåga som förmodad självdrift.
Temat, kvinnan bakom det manliga geniet, hade förtjänat en mer koncentrerad hantering.
Dagens Nyheter presenterade den här sågningen:
Det var länge sen man lämnade en biograf och kände sig som Jean Paul Marat på humör för en septembermassaker, men den här franska komedin är faktiskt dekadent på det där riktigt dåliga sättet; som urartade, överpudrade teaterföreställningar på Ludvig XIV:s hov brukar framställas i filmer. Stajligt, hysteriskt och känslokallt. Om det här är vad kändisaristokratin i Paris tycker är skojigt kanske det verkligen är dags för en ny revolution.
