3 december Beskyddarna



Alla krig har minst två fronter, den ena där det vi kallar "kriget" utspelas. Fiender möts och utkämpar långa eller korta bataljer. Många dör och såras. I historieböckerna skildras detta utifrån den sida som "vann". Sällan får vi veta sanningen: Att ingen vann, utan att mänskligheten än en gång backade tillbaka moraliskt och materiellt.

Den andra fronten finns hemma, där de krigande bor och där deras anhöriga, nästan bara kvinnor och deras barn, försöker överleva, verka dag för dag för att i bästa fall åstadkomma något att leva av, förenade i sin  längtan efter freden och hoppet om att deras kära skall återkomma.

Beskyddarna handlar mest om denna hemmafront och utspelar sig under ett av de grymmaste krigen i europas historia, det som så småningom kom att kallas första världskriget. Till största delen utspelar sig handlingen på en stor fransk gård där kvinnorna sliter för att hålla nöden på avstånd. Tillsammans inför de nya metoder och redskap att bruka jorden, inspirerade av amerikanska soldater på permission som också har med sig modern musik till den franska landsbygden.

Nyanserat och mycket vackert filmat får vi följa vardagen. Och när så freden kommer och männen återvänder möts kvinnorna av skepsis för att de klarat av så mycket och faktiskt infört en och annan modernitet i det ålderdomliga jordbruket.

Filmen fick genomgående bra recensioner. De flesta berömde hur väl filmen tagit tillvara det naturliga ljuset, färgerna i landskap och miljöer. En hyllning till det naturliga ljuset.


Svenska Dagbladet skrev: 
Xavier Beauvois målar tillvaron i jordfärger: potatisgrått, barkbrunt, mjölkvitt, träkolssvart med någon enstaka färgklick, ett rött täcke, lavendelblå fönsterluckor – även soldaternas permissionsuniformer är lavendelblå liksom Francines finklänning. Det är lite som att kliva in i en mustig men ordknapp tavla av Gustave Courbet.

Kommunalarbetaren:
Nathalie Baye är lysande som matriarken. Mest bör filmen hyllas för ett perspektiv som hittills lyst med sin frånvaro, en krigsfilm ur kvinnornas synvinkel.
Klart sevärd trots en del franska klichéer.



Populära inlägg i den här bloggen

21 november Madeleine och taxichauffören

16 januari De ostyriga

Lite filmtips i helgen