29 november Filmtjuven
Vi kommer väl alla ihåg filmen Cinema Paradiso om den lilla italienska byn, dess bio och dess censurerande präst som gjorde allt för att församlingsborna skulle skonas från det onda som kom med filmerna?
Nu på tisdag blir det en liknande hyllning till filmkonsten och de egna världar som skapas för vita duken. Den indiska filmen filmtjuven är en hyllning. En mycket fattig indisk pojke blir bjuden på sitt livs första filmvisning och blir besatt. Han vill se mer film försöker planka in på biografen men blir naturligtvis påkommen och portad. Till sist får han se filmerna från maskinrummet mot att han bjuder den alltid hungrige maskinisten på mat.
Filmtjuven är en hyllning till den gamla tekniken - 35 mm film på rulle, de gigantiska projektorerna och all fingerfärdighet som krävdes för att till sist projicera filmen.
Vi får se en charmig skildring av tiden gång, den digitala filmen kommer så småningom också till denna by och tågen slutar stanna också vid dess station.
Du kan också se filmen på Fotskäls bio torsdagen den 1 december
Kulturbloggens recensent var förtjust:
...slår jag ändå fast att i mina ögon är detta en vacker, stark och helt underbar film. Den är fylld av underbar symbolik och det är en ren njutning att sitta ned i nästan två timmar och följa Samay och hans sökande efter ljuset och berättelserna.
Pan Nalin ropar ut sitt budskap med stora, tydliga bokstäver. Men han gör det så genuint och uppriktigt och det inte går att värja sig mot den här charmige lille filmtjuven.
Så formar sig ”Filmtjuven” både till en sorgesång över en svunnen filmtid och till sist en hoppfull förklaring till varför så många av dagens filmskapare väljer det gamla formatet framför det digitala.
