lördag 2 april 2016

5 april Mandarinodlaren



Så har vi lämnat vintern bakom oss, tiden har rubbats en timma och fåglar hälsar oss med sång om mornarna. Kom till oss i den vårljusblå skymningen och låt dig föras in i ett vardagligt drama med storpolitisk fond.

Nu tar vi oss tillbaka i historien, men inte så långt. Nästan alla vi som besöker Marks filmstudio var med. Sovjetunionen föll 1991 och i den gigantiska unionen fanns många provinser där självständigheten dröjde. Abchazien var en av dem. Lite mindre till ytan än Skåne ligger det inklämt mellan Svarta Havet och den gigantiska bergskedjan Kaukasus. Under sovjettiden ett mycket populärt resmål för den politiska eliten, med sitt milda, fina klimat och närhet till svartahavskusten.

Det är i denna miljö vår film den här tisdagskvällen utspelas. Två äldre män är de enda som blir kvar när alla andra bybor flytt det alltmer annalkande kriget. De kan helt enkelt inte överge den gigantiska skörd mandariner som snart är färdig.

Kriget i miniformat kommer att utspela sig praktiskt taget på deras bakgård och när minislaget är över får de två som blir kvar hjälp av de äldre männen. Problemet är att de bägge hör till var sin sida i konflikten.

Så utspelar sig en bitvis drastisk och bitvis rörande historia i detta gubbkollektiv. Män som lagar mat, baddar sår och pysslar om är sällsynta på film, men här får vi uppleva det.

Det pacifistiska budskapet i filmen blir förstärkt av denna skildring av män i dagligt hushållsarbete. Det är som en recensent skrev ödmjukande att sköta markservice och om man måste stoppa om en sårad framstår dödandet än mer meningslöst.

Den georgiske regissören Zaza Urushadze gör inte heller några särskilt originella avsteg från själva berättarstrukturen, men eftersom både regi, skådespeleri och foto är så utsökt, personligt och ömsint blir filmen ändå helt magnifik. Skrev SvtKultur

Detta är en berättelse med novellkänsla, som med små medel visar på våldets meningslöshet. Lembit Ulfsak har en karisma som landar mitt emellan Härskarringens Gandalf och Saruman, där hans Christopher Lee-ädla ansiktsdrag möter vishet och godhet. Expressen

1 kommentar:

  1. Denna film var verkligen en upplevelse,en humörhöjare av rang. Det finns hopp för mänskligheten var känslan efteråt

    SvaraRadera