25 oktober Burn after reading
Lördag kväll i en tid av färg, fukt och frånvarande ljus. Nu har vi definitivt lämnat den varma delen av detta år bakom oss för att ta oss an tiden med kala grenar, meningslös sommartidsåterställning och bylsiga kläder. Men det är också en tid när det finns ytterst lite som på allvar behöver konkurrera med att frossa i vita dukens kulturutbud.
Och apropå vita duken - vi har ju fått ny duk på bion i Kulturhuset. Och den var ett lyft med sin skarpa återgivning och höga reflektionsförmåga. Nästa steg om ekonomin så småningom tillåter borde vara ljudet i salongen. För film det är bild och ljus i ljuv förening.
När vi beslutade om den att visa kvällens film var det minnen från andra bröderna Coenfilmer som Fargo, och No Country for old men, som fällde utslaget hos de flesta av styrelsens medlemmar. Och den här rullen kommer inte att sudda bland dessa goda filmminnen.
Burn after reading anspelar på information som ges agneter och som är så hemlig att den måste förstöras när den väl nått personen som skall ha den. Vi kommer alla ihåg agentserier från förr där bandspelare, papper eller vad det nu var självantände och försvann i en dekorativ rökpuff.
Storyn i den här filmen är att hemlig information kommer på avvägar och måste återfås, eller så måste konsekvenserna i vilket fall som helst minimeras. De får i vart fall inte säljas till ryssarna för att finansiera en gymägare med plastikoperationer som livsmening.
Huvudpersonerna har också andra problem som måste hanteras parallellt, upptagna som de är med att vänsterprassla med varann och med andra. Ja, som ni förstår allt blir en enda röra och mitt i smeten CIA som ingen egentligen vet vad de gör i sammanhanget.
I den här komedin får vi se skådespelare som spelar helt andra karaktärer än de brukar. En Brad Pitt som är rolig, George Clooney som en förstaälskare med svårartade tics och John Malkovichs som genom filmen har två lägen, rasande eller genomberusad.
Tidningarnas recensenter var nådiga till förtjusta i sina omdömen om denna film från 2008.
Blekinge läns tidning berömde främst skådespelarinsatser i filmen. Om John Malkovich skriver de
"Här är han så bra att han upphäver begreppet bra. Han är en urkraft, en flintskallig hjärtattack på två magra ben."
Kulturbloggen tyckte att filmen var ett inligg i samtidsanalysen:
"Ja, det är en svart komedi, en dramathriller med skruv som inte följer vanliga filmregler och dramaturgiska seder. Och för min del är det denna filmen som borde fått Oscar-statyetten.
Även om filmen handlar om det absurda livet i Washington säger den mycket om livet i västvärlden idag."
Och Dagens Nyheter
”Burn after reading” har blivit ojämn men ändå underhållande massidioti i bra tempo.
...
Myllret är ett sätt att få det att fungera. Men när man ser Brad spela Chad som tror att han är smart önskar man att bröderna Coen någon gång byggde upp en komedi runt bara en enda av alla lustiga rollfigurer. När bröderna tvingar sig att vara tajta går de från att vara intressanta till att vara mästerliga."
