31 januari Captain fantastic

I fredags var många av oss med på Göteborgs Filmfestivals invigning som via modern teknik kringlade sig genom skogarna till Skene Folkets Hus. Huvudfilmen Tom of Finland visade sig vara en vackert berättad samtidshistorieskildring. Homosexuella män som dras till uniformer, läder och karikerad manlighet var kanske inte det som jag trodde gick att skildra på det här kärleksfulla och intelligenta sättet. Men så var det och ännu en bioupplevelse kunde räknas hem.

Men nu till nästa veckas höjdpunkt i biomörkret.

Även om man lever i nutiden som vi andra an man göra andra val för sig själv och sin familj. Ett liv nära naturen där barnen får raka och enkla svar på sina frågor är ett sätt. Familjen Cash som vi får möta i den här filmen bor i naturen och lever på vad den har att ge. Barnen får lära sig praktiska saker som att klättra i berg och jaga vilda djur. Deras intellektuella fostran sker vid en lägereld på kvällarna då  de läser böcker tillsammans. Ödet gör dock att de måste lämna sin tillvaro för den som alla vi andra är mer vana vid. Och så kommer krockarna.

En far som inte döljer något för sina barn framstår helt plötsligt som en onyanserad och brutal vilde. Vi får ompröva en hel del av det vi visste eller trodde vi visste var rätt och fel när vi ser den här filmen. Så vad är baksidorna i vårt moderna samhälle?

Hur mycket är det värt att barn får ett öppet sinne, när vårt sociala kitt förutsätter lögner i olika grader allt från vitt till svart, för att vår sociala samvaro inte skall störta samman i kaos?

Regissören Matt Ross bjuder oss på en vänlig film med fina skådespelarinsatser från barnen och dansken Viggo Mortensen briljerar som pappan.

Recensenterna var genomgående positiva i sina omdömen om filmen Uppsala Nya tyckte till exempel:

Här finns många tankeväckare att ta vidare, inte minst vad gäller de naturskolade barnens öppenhet gentemot omvärlden.

Och SvD tyckte att Viggo Mårtensson gjorde sin bästa roll hittills i karriären och gav filmen som helhet det här omdömet:

Berättelsen är tvärtom infogad i en rätt traditionell feel good-inramning där allt från klippning till bildspråk till musikval bildar en lika underhållande som intellektuellt intressant helhet.

För er som grämer er över att ni missar den här tisdagsfilmen kan kanske Nöjesguidens nedsabling vara en tröst:

I lagom mängd hade det kunnat vara åtminstone lite roligt, men när den nittonde scenen med ett barn som är – hör och häpna, dumma jävla biopublik, tycks filmen vilja förmedla – smartare än sin ålder avslutas vill man bara dunka huvudet i biostolen framför.

Och så en udda recension från Gamereactor Sverige - gänget som ser film på mindre eller större skärmar där renderingen (den digitala bildprocessen i datorn som ger oss rörlig bild) bedöms:

Med tanke på att det i var och varannan scen av Captain Fantastic bjuds på mängder och åter mängder av träd i såväl för- som bakgrunden ställs givetvis rätt höga krav på att färgerna ska vara vettiga - och där finns inte mycket att klaga över.