söndag 19 november 2017

21 november Moonlight



Efter förra filmen, The Lobster, som verkligen engagerade vår publik i vitt skilda uppfattningar, är den nu aktuella filmen sannolikt en film där vi kan samlas kring ett enigare gillande.

Här får vi följa ett livsdrama och hur olika omständigheter i livet formar oss till de vi är. Ett alltför vanligt dramatiskt grepp i filmvärden kan tyckas, men med särskilda kvalitéer just den här gången.

Att växa upp i den tuffare delen av Miami och så småningom bli klar över sin homosexualitet är en del av filmens story. På vägen får vi se varma episoder av solidaritet och vuxenstöd. Men framförallt visualiseras djupet i de skillnader mellan olika människor som finns,  som vi ser varje dag och som vi vänder oss bort för att slippa se.

Regissören Barry Jenkins använder skickligt filmarens subtila medel för att berätta sin historia. Närgången kamera, välgjord ljussättning och ett fint samspelande musikspår bidrar till en filmupplevelse man faller för.

Och föll gjorde också prisgivarna: Filmen kammade hem tre Oscars inklusive Bästa Film 2017.

Sydsvenskans recensent tyckte: 
”Moonlight” är världen sedd från klassamhällets djuphavsgrav. En vardag av brutal misär som bryter mot den tillrättalagda medelklassåpavärld vi regelmässigt matas med på film och tv. Det är en film om att vara den mest förtrampade av de förtrampade, som homosexuell svart i en skoningslös machokultur.
SVT Kulturnyheterna tyckte sig kunna genomskåda en del av storfilmsdramaturgin:
Det finns också en viss tendens till den bottenlösa ghetto-misär som t ex ”Precious” porträtterade, där socialrealismen slog över till självparodi. ”Moonlight” är dock en mycket bättre film, med ett ärligare manus och med rakt igenom fantastiska skådespelarprestationer som oftast uttrycker mer i stunderna utan dialog. Ändå undrar jag om det är för prisernas skull Chiron måste lida så.
Och med den filmen avverkad, ser vi fram emot höstens mest spännande rulle, eller ska vi säga hårddisk, för det är ju så filmerna når Kulturhuset i Skene nuförtiden.  Dagen före Lucia bänkar vi oss för att se Ruben Östlunds insiktsfulla drift med kulturvärldens roundabouts och wannabee:s, The Square.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar