27 november Isle of dogs

Vi kör med starka kontraster bland våra filmer den här säsongen, förra filmtisdagens "Skönheten och odjuren", har väl inte helt lämnat oss med alla sina intryck än?

Nu är det ny filmkväll i antågande och det blir en bekant regissör som skall bjuda oss på sitt filmiska kunnande. Wes Anderson, en 49-årig amerikan som vi haft glädjen att möta tidigare säsonger. Han slog igenom redan 1998, men hans stora framgångar blev Royal Tenenbaums som kom 2001. Hans "Moonrise Kingdom" visade vi i januari 2013.

Den här gången har han gett sig på att gestalta sitt myllrande budskap med hjälp av en filmiskt svår och intressant teknik:

Modellhundar som agerar med hjälp av start-stop teknik. En slags modellanimation som är effektfull, men krävande att utföra.

I en japansk framtidsdystopi skildras lätt dolt bakom en skenbar fabelfasad maktens övergrepp mot medborgarna, inklusive förakt för fria medier. Det blir en underhållande film som ytligt sett handlar om hur en envåldshärskare favoriserar sina favoritdjur katterna på de andras, hundarnas bekostnad. Vi får se hur rädsla för det främmande skapas och hur avstånd mellan olika grupper etableras. En hjälte inträder, kampen organiseras och rättvisa skipas. Kanske?

Wes Anderson bygger i den här filmen upp ett härligt fantasilandskap, ett stort dockskåp av miljöer, attribut, deltagare och miljöer. Lätt att drunkna i eftersom intrigen med alla sina krumsprång bitvis är omöjlig att följa, men då lutar man bara sig tillbaka, flyter med, njuter av infallen, scenerierna och färgspelet.

Kulturnyheterna tyckte att :

Det är nog bara The Grand Budapest Hotel som kan mäta sig med Isle of Dogs när det gäller detaljrikedom, men där ramar alla underfundiga prylar in en dynamisk berättelse...

Moviezine var entusiastisk:

Ett animationsmästerverk som sållar sig till filmskaparens bättre filmer och bjuder på både värme, humor, spänning och en del tårar. För en hundälskare är denna film ett måste, och för alla andra – ja, den är ett måste för dem också.

Aftonbladet avslutade sin recension:

Filmens Japan är turistbildernas wasabi, samurajer, haiku. Den har gott om fniss för filmvänner, och ett hjärta som klappar för de fyrfota. Vad hände med människan, och kärleken till människans bäste vän?