5 februari Förolämpningen
När filmfestivalen i vår närmaste storstad klingat av är det dags för filmkultur av yppersta märke på vår egen hemmabio i Skene. Det blir film från bland annat Libanon och Belgien den här gången.
Allt börjar med ett vattenrör som slutar på fel ställe. Förolämpningar som viner i luften mellan det kristna libanesiska paret och byggledaren från Palestina. Konflikten eskalerar alltmer och övergår snart i handgripligheter. Det blir rättsfall av konflikten och fallet får nationell status.
Snart gräver parterna ner sig i kränkthetens djupa dike, så fyllt av kletig seg självömkan och ensidiga perspektiv. Rättsprocessen eldar på det hela några varv till. Allt utspelar sig i Libanon där det långa inbördeskrigen gjort att mänsklig samvaro är tilltrasslad och tillit en bristvara.
En gång ledde de kraftiga motsättningarna till ett femton är långt inbördeskrig, i Beirut manifesterad i en grön linje som var en stridszon och ett ingenmansland, som skilde de stridande åt. Först 1990 tog Libanons armé kontroll över området och så småningom kunde de bägge halvorna av staden åter förenas.
I alla inbördeskrig är läkningsprocessen svår, ibland omöjlig, att hålla fri från uppblossande infektioner, något som den här filmen skildrar på mikroplanet, skrev DN:
"Ziad Doueiri skildrar de psykologiska mekanismerna med sinne för både mörkret och ljuset, det förflutna och en möjlig framtid hos sina båda huvudpersoner. Vreden och lättantändligheten hos Toni, den tigande behärskningen och stoltheten åtminstone fram till en viss punkt hos Yasser."
Det blir alltså en nyansrik, komplicerad och vägjord film vi möter på tisdag. En film som försöker skildra hur lätt det är att backa tillbaka till varsin sida av den gröna linjen, istället för att försöka överbrygga motsättningarna och sudda ut den konstgjorda gränsen.
Regissören Ziad Doueiri spelade tidigare in en film i Israel och eftersom allt samarbete med den staten är förbjudet i Libanon, blev han arresterad när han återvände till sitt hemland. Numera har han sin bas i Frankrike och har gjort fler filmer som handlar om gränskonflikter. Idén till Förolämpningen fick han när han bodde i Beirut och vattnade sina blommor på terassen och råkade skvätta vatten på en man som gick på gatan. Konflikten kvävdes i sin linda eftersom han omedelbart bad om ursäkt. Efteråt kom tankarna kring vad som hänt om den snabba ursäkten uteblivit?
Recensenterna var glada i den här filmen, särskilt lyfte de fram hur väl filmen kopplar den stora världens konflikter med de som sker i vardagen mellan enskilda människor.
Den har ett brett men ändå finstilt publikt anslag, den tar sig an det i grunden allmänmänskliga dilemmat hämnd eller rättvisa med en ändå stark lokal och politisk förankring. Dagens Nyheter
Det här är en välbyggd berättelse, med överraskningar och en angelägenhet i speglingen av en verklig krutdurk. Här kan man tala om ett finsnickrat manus och bra skådespel i filmen som blev Oscarsnominerad. Mitt betyg till Förolämpningen blir en stark fyra, tyckte SR P4
