7 maj Maudie




Maud Lewis var en kanadensisk målare som var aktiv i början av 1900-talet. Hennes konst präglas av en naivitet och färgrik rättframhet i sina skildringar av det lantliga livet i Nova Scotia. Hennes tavlor såldes från gården där hon bodde via en skylt vid vägen "Art for sale". Materialet, det som fanns tillgängligt, träskivor och priset 4-5 kanadensiska dollar. Numera är hon värderad betydligt högre - en nyfunnen Lews tavla såldes nyligen för 45 000 dollar.

Så till filmen. Maudie tar anställning som hushållerska åt den buttre fiskhandlaren Everett, men på grund av sin reumatiska sjukdom får hon svårt att göra sina sysslor, blir åthutad för detta av sin arbetsgivare och som tröst börjar hon måla små tavlor. Så uppstår ett drama på vita duken där det omgivande samhällets hårda syn på sjukdom och människor kontrasteras mot att en ytterst motvillig kärlek hos paret börjar gro med Maudies måleri och omsorger som näring.

Vi får möta ett kargt och avskalat landskap där parets hus mitt i det stora landskapet får symbolisera det avskiljande som samhället alstrar gentemot paret. Sally Hawkins som Maudie och Ethan Hawke gör bägge fina rollprestationer. Någon recensent utmärkte den här filmen Hawke´s bästa hittills.

Recensenterna var i stort sett eniga i sina omdömen om den här filmen, men flera hade lite problem med den orealistiska romansen:

Kulturbloggen gillade filmen och gjorde kopplingar till dagens intolerans gentemot udda personligheter:
En mycket vacker och gripande film om två udda personligheter som finner lycka och livskvalitet tillsammans. 
...
Det är en vacker berättelse men en sak som gör mig väldigt ledsen när jag ser filmen är att jag tänker på hur livet är i vårt svenska samhälle idag, där två så unika och udda personligheter troligen inte skulle ha någon chans att utvecklas eller ha något bra liv. 

SvD skrev bland annat:
Också ”Maudie” är en liten film, som får berättat vad den vill berätta, specifikt om Maud Lewis och hennes livsverk. Mest kraft, klokt nog, har lagts på skådespelarna, där Ethan Hawke gör mycket fint ifrån sig i en otacksam roll och Sally Hawkins ännu finare i en tacksam en. Hon håller på att bli en av vår tids riktigt stora. 

GP:s recensent tyckte redan i inledningen till recensionen att det får vara slut på den här typen av filmer:
Den här typen av "inspirerande" film borde vi kollektivt gå vidare från i kulturen. Den där en sjukdom ger manusförfattaren en ursäkt att helgonförklara sin rollfigur och sedan fylla på innanför de färdigritade linjerna på "mot alla odds"-modellen. 

Och därmed är vårens säsong i Marks Filmstudio avslutad. För er filmsugna som vill ha mer kommer bloggen med ett och annat filmtips också under sommarsäsongen och jag börjar här:

Sameblod filmen om Samiska Elle Marjas liv håp 1930 talet kan ses i några dagar till på SvT-play

Joe Hill, Widerbergs historia om den svenskättade fackföreningsagitatorn kan man se i en månad till på SVT-play


Populära inlägg i den här bloggen

21 november Madeleine och taxichauffören

2 maj The Banshees of Inisherin

16 januari De ostyriga