25 oktober Kupé nr 6
När höstrusket, om än milt, väter oss kan det vara extra fint att samlas framför den vita duken och gona ner sig i biofåtöljen, som den här hösten kan stå antingen i Skene eller i Fotskäl.
Den här veckan bjuder vi på en roadmovie, men tar tåget istället för bilen. Det blir en resa i Ryssland, på dess litterärt kända järnvägar och med färg och must i varje filmruta.
En finsk student, Laura, skulle åkt med en väninna till Murmansk för att studera hällristningar där, men väninnan hoppar av resan, den finska studenten åker ändå och i sin kupé möter hon gruvarbetaren Ljoha. Han är påväg till sitt arbete och tänker spendera de sista timmarna i frihet med ett rejält rus.
Två väldigt olika personligheter möts och repellerar, men finner efterhand varann i detta kammarspel som utspelar sig i en tågkupé med avbrott för exotiska utflykter under resans gång. Som så ofta så blir resan viktigare i målet och vi får glädjas åt att följa med på färden.
Det är inte utan att minnen från 70-talets tågluff med dess hastiga, men ändå nära möten med främmande människor seglar upp, när man tänker tillbaka på den här filmen. Bitterljuva minnen som man gärna återkommer till...
Aftonbladet tyckte att allt var
Välgjort och charmigt, med en näsa för detaljer som gör att man som tittare nästan kan känna lukten av vodka och saltgurka.
Scenerna bygger bit för bit, som i en pardans av torr humor, mörker och absurd dialog, upp relationen mellan kupégrannarna... Det är så fysiskt att man känner vinden i kinden, vodkan i tungan och historien i sinnet.
