7 mars Playground
För rätt många år sedan träffade jag en kvinna som ville studera fenomenet mobbning i skolan från elevernas perspektiv. För att nå dit valde hon att försöka ge sig in i en deltagande observation där hon låtsades vara elev bland andra mellanstadieelever. Hon satt bland eleverna, var med dem och lekte på rasterna. Till en början var det svårt, men eftersom hon var konsekvent så lyckades det så småningom. Hon berättade att hon var framme vid målet en dag när de var inne i skolan och busade och en elev ropade: -Läraren kommer, då var hon först ut på skolgården för att inte bli fast.
Hennes erfarenheter blev så småningom en avhandling med det nedslående resultatet att mobbning i skolan är så komplext och subtilt att det är mycket svårt att komma åt med traditionella metoder.
Detta är också perspektivet i vår kommande film på filmstudion. Här får vi uppleva hur svårt vuxna har att förstå barnens sociala liv. Vi får följa sjuåriga Nora vars bror är mobbad och hon vill inte släppa honom till "rovdjuren". Vi ser och känner hur barn inrättar sig och hittar överlevnadsstrategier i denna hårda värld, där så lite av det de vuxna i skolan försöker göra för att skapa en bättre miljö för eleverna, har effekt.
Regissören, Laura Wandel vars debutfilm detta är, har medvetet och konsekvent valt en kameravinkel som hamnar i en sjuårings ögonhöjd, vilket naturligtvis förstärker det som filmen vill förmedla. Det finns dock ljus i filmen, inte minst den genuina syskonkärlek som skildras.
Filmen tog fem år att göra och filmarbetet inleddes med en mycket gedigen research med besök på skolgårdar och samtal med 200 barn, som fick berätta och spela upp olika situationer tillsammans med sina speciallärare.
Playground visades vid förra årets Göteborgs filmfestival och fick pris där.
Tidningarnas filmkritiker var genomgående positiva till filmen och gav den mycket höga betyg.
Det gör Laura Wandels långfilmsdebut till en svårglömlig upplevelse, som lämnar blåmärken på hjärtat. Inte nödvändigtvis toppen för välbefinnandet, men det är inte filmen det är fel på.
Svenska dagbladet hade en randanmärkning mot filmens budskap:
Laura Wandel blir lite onödigt pedagogisk när hon både vill visa hur våldets mekanismer fungerar och komma fram till en lösning för sina rollfigurer. Men oavsett det är det här en drabbande, otroligt formstark och lyhört regisserad uppväxtskildring.
Göteborgs-Posten slutligen sällade sig till hyllningskören
Och varför ska man då utsätta sig för Laura Wandels högintensiva och dystra skoldrama? Jo, för att lilla Maya Vanderbeque är enastående bra, och helt trovärdig, i en egentligen orimligt krävande roll. För att Wandel konsekvent och skickligt berättar ur Noras perspektiv.
Som sagt 7 mars i Skene och 9 mars i Fotskäl, vi ses!
