7 november Close
Vänskap och ansvar vad kan kännas viktigare i de tidigaste tonåren som länge var gränsen för övergången barndom till vuxenliv. Sista sommarlovet före högstadiet minns vi från svensk litteratur och film genom boken Barnens Ö av PC Jersild och Reines självvalda sommarlov i Stockholm, när hans mamma tror att han är på kollo. Det är viktiga dagar, för "när man kommer i puberteten kan man inte tänka klart längre".
I tisdagens film möter vi Léo och Remi som vuxit upp i kärleksfulla hem och är bästisar. Sommaren är ljus, och de har fortfarande utrymme för livfulla fantasilekar. Men när hösten kommer skiljs deras vägar på ett mystiskt sätt. Deras relation granskas av andra osäkra pubertetsögon och enkla svart-vita slutsatser dras. Killar som är nära kan ju inte bara vara vänner, det kan bara tjejer...
Filmen ställer viktiga frågor kring varför vi tillåter nära relationer bland tjejer/kvinnor men inte bland killar/män?
Recensionerna var genomgående bra. SvD gav filmen högsta betyg och skrev:
Men den 31-årige belgaren är också extremt lyhörd när det gäller att locka fram nyansrika, naturalistiska uttryck hos sina skådespelare utan att de behöver säga ett ord.
...ett känslomässigt dilemma som jag inte sett skildras på ett så här angeläget sätt tidigare.
Dagens Nyheter deltog i hyllningskören:
”Close” har känslomässiga bråddjup under den vackra ytan. Dramat mellan pojkarna – effekten av ett inställt uppror mot omvärldens stela konventioner – har en skrämmande intensitet. ”Close” har känslomässiga bråddjup under den vackra ytan. Dramat mellan pojkarna – effekten av ett inställt uppror mot omvärldens stela konventioner – har en skrämmande intensitet.
The Guardian avslutade sin recension:
There’s no doubting the force of this drenchingly sad story.
Filmen visas även på Fotskäls bio 9 november kl 19.00
