24 april Harold Frys oväntande vandring
Jo, men det var ju trevligt att vi kan titulera oss som årets filmstudio nu, i ett helt år framåt. Vi har valts till detta av vår riksorganisation Sveriges Förenade filsmtudios. Vi känner också att vår publik här i Mark stöttar oss i det vi gör. Inte minst visar det sig i att vår medlemssiffra nu har nått en rekordnivå. Så nu har filmvalet för hösterminen börjat och redan nu kan man ana att några filmer kommer på repertoaren, flera i styrelsen har rekommenderat dem i en första omgång.
Innan jag berättar om tisdagens film vill jag rekommendera en liknande som finns på Cineasterna. Sista Stoppet. Den handlar om en man som blivit änkling och vill uppfylla sin hustrus önskan om att komma tillbaka till den plats där de en gång träffades och blev tillsammans, men där en tragisk händelse innebar en flytt långt därifrån upp i Skottland. Så en nostalgisk resa startas med buss hela vägen genom England, med minnen och möten, trevliga och otrevliga människor. Vid framkomsten till Lands end kan huvudpersonen hälla sin hustrus aska i havet och därmed uppfylla sitt löfte. Korta filmer som sprids om den resande änklingen gör honom viral på nätet.
Och märkligt nog är filmen vi skall visa denna vecka på samma tema. En man som vill vandra i sina minnen och fysiskt, för att hälsa på en kamrat som ligger på hospice. Han är på väg med att lägga på ett brev till kamraten då en ingivelse får honom att istället besöka henne personligen. Det blir en slags pilgrims- och sorgevandring med många möten och tankar och kanske en försoning med det som Harold burit på i hela sitt liv.
Recensionerna var positiva och GP skrev:
Tonen är varm, regissören Hettie Macdonald vet hur man får fram nyanser i känslor med små medel.
Svenska Dagbladet hade en sval kommentar som gick ut på att filmen inte bars fram av idéer som räckte till filmens slut:
Inte ens Jim Broadbent eller Penelope Wilton kan rädda en film som har sagt vad den har att säga redan under den första timmen.
Kulturbloggen gav däremot filmen full pott:
Denna film har allt. Jag både skrattade och grät. Den har enormt duktiga skådespelare i varenda roll. Magiskt och samtidigt realistiskt. Vackra talande vyer och enastående musik. En berättelse om att det aldrig är för sent att möta sig själv och att ta itu med sina djupaste känslor. Denna film grep tag i mig och kommer att sitta kvar länge.
