9 april Gökboet
I nästa vecka visar vi en riktig klassiker på vår filmstudio. Det är dags för filmen Gökboet från 1975. Svensk premiär hade filmen året efter. Och vilken premiär sen publiken älskade filmen och kom till biograferna i stora skaror. Särskilt i Sverige gick filmen mycket bra. I Stockholm visades filmen i hela 10 år och togs ned från repertoaren först 1986/87.
På Oscarsgalan var det storslam för Gökboet, eller vad sägs om: Bästa manliga huvudroll (Jack Nicholson), Bästa kvinnliga huvudroll (Louise Fletcher), Bästa regi, Bästa film och Bästa filmmanus.
Filmen handlar om McMurphy som väljer en plats på mentalsjukhus för att slippa ett vanligt fängelsestraff. Han kommer snabbt på kant med avdelningsföreståndaren syster Rached och gör vad han kan för att vitalisera medpatienterna på avdelningen vilket revolterar mot rutinerna på avdelningen.
Filmen är bitvis mycket komisk, men har en mörk underton som mot filmens slut blir allt tydligare.
Hans (Milos Formans) styrka som regissör har alltid varit att fokusera på karaktärerna utan att för den skull tappa bort att det främst är en visuell upplevelse att se film. Det har vi inte minst sett i "Amadeus" och "Valmont". "Gökboet" är knappast någon vacker upplevlese på ytan, men historien om kampen för ett bättre liv oavsett vad man har gjort är värd att berättas om och om igen. Det är svårt att få karaktärer som på pappret framstår som osympatiska att bli trovärdiga människor utan att det ska bli parodiskt, men Forman lyckas nästan på ett oklanderligt sätt här och det är snudd på oöverträffat i amerikanska filmsammanhang.
