Marks Filmstudio

På tisdag och torsdag visar vi en film från förr Truman Show, som handlar om en person som tror sig leva i ett sammanhang och trivs med det, men är den ende som inte vet att han är huvudrollsinnehavaren i en TV-serie. Allt runtom honom är schbloner och kulisser. Och så tänkte jag berätta om hur filmen hamnar på duken i Skene kulturhus. Det är några steg innan det sker. Vi tar det från duken, det du ser projiceras av en digital projektor på andra våning. Sedan en tid tillbaka är det en modern sak som bygger på laserteknik. Vill du veta mer om den tekniken LÄS HÄR . Det som skall visas av projektorn är mycket stora ( 8 TB okomprimerat ) datafiler lagrade på en server i projektorrummet. Till servern kom de via fibernätet från distributören några dagar innan visning. En person i vår styrelse har ansvar för att kolla med Kulturhusets personal, att filmen kommit.  När det gäller Truman Show så har vi specialbeställt visning av denna. Och den fanns inte kvar i filformat som distribueras v...

  Nu är det dags för en engelsk film igen och den här gången är det Ken Loach som är regissören. Det är sju år sedan vi senast visade en film av honom på filmstudion och där var det Jag Daniel Blake om snickaren som drabbas av en arbetsolycka och sedan snärjs allt hårdare av de byråkratiska garnen. Vi har också visat komedin Änglarnas andel om whiskytillverkning.  Ken Loach filmer präglas av socialt patos och en stor portion humor. Det är vassa filmer som sätter fingret på våra samhällens orättvisor och brister. Hans stora tillgång i filmerna är, förutom manuset, förmågan att rollbesätta med skådespelare som är som hämtade direkt ur verkligheten, vilket de ibland, men inte alltid, är. Idag är Ken Loach 88 år och han har sagt att den här filmen kan bli hans sista.  Handlingen I Old Oak utespelar sig i en liten by i norra England. Dit kommer en grupp syriska flyktingar. Byn hade tidigare en gruva som nu är nedlagd och det är ett av de många samhällen i England som efter en ...

  Italiensk film har ett speciellt rum i de flesta filmälskares hjärta. Vem minns inte titlar som Vi som älskade varann så mycket, Cinema Paradiso, filmeposet 1900, Cykeltjuven eller De fula, elaka och skitiga. Stora händelser, tragiska människor, komik och allt framställt med en bred palett av mänskliga känslor. Regissören Paola Cortellesis film Det finns alltid en morgondag som vi har på programmet kommande vecka når inte upp till nivån i dessa filmer, men den kommer nära.  Vi får följa Delia som lever i ett traditionellt dubbelpatriarkalt äktenskap, där hon gör sitt bästa för att se till att få hushållet och omvårdnaden om barnen att fungera. Hon drömmer om ett annat liv för sig och barnen och det ser ut som att hennes drömmar skall besannas för äldsta dottern som skall gifta sig rikt. I stora stycken följer filmen den italienska filmtraditonen med snabba svängar mellan vardagslycka och tragik. Det underbara svartvita fotot bidrar naturligtvis till att koppla filmen både ti...

  Ja, då önskar vi alla välkomna till en ny höstsäsong med Marks Filmstudio. För dig som är nyfiken på vårt program kan du läsa vår folder HÄR.   Vi startar säsongen med en filmisk berg- och dalbana som excellerar i fantasi, utmanande handling och med en ljuvligt jugendinspirerad scenografi. Ett multikonstverk på film. Det är svårt att se att någon annan konstform än film skulle kunna få med allt detta i ett och samma verk. Skulle väl kanske vara opera då? Förra gången vi stiftade bekantskap med regissören till den här filmen, Yorgos Lanthimos, var då vi visade filmen Lobster  i november 2017. En helt annan dystopisk historia, men kanske lika fantasifull?  I Poor Things får  vi följa hur en vuxen kvinna, med ett nyfött barns hjärna utvecklas över tid till en alltmer självständig kvinna. Genom resor i Europa och genom tiden. Det låter vrickat och det är det också. Vrickat, kul och bitvis så fartfyllt att man hisnar.  Emma Stone gör sin rolltolkning med ...

  Jo, men det var ju trevligt att vi kan titulera oss som årets filmstudio nu, i ett helt år framåt. Vi har valts till detta av vår riksorganisation Sveriges Förenade filsmtudios. Vi känner också att vår publik här i Mark stöttar oss i det vi gör. Inte minst visar det sig i att vår medlemssiffra nu har nått en rekordnivå. Så nu har filmvalet för hösterminen börjat och redan nu kan man ana att några filmer kommer på repertoaren, flera i styrelsen har rekommenderat dem i en första omgång. Innan jag berättar om tisdagens film vill jag rekommendera en liknande som finns på Cineasterna. Sista Stoppet. Den handlar om en man som blivit änkling och vill uppfylla sin hustrus önskan om att komma tillbaka till den plats där de en gång träffades och blev tillsammans, men där en tragisk händelse innebar en flytt långt därifrån upp i Skottland. Så en nostalgisk resa startas med buss hela vägen genom England, med minnen och möten, trevliga och otrevliga människor. Vid framkomsten till Lands end k...

  I nästa vecka visar vi en riktig klassiker på vår filmstudio. Det är dags för filmen Gökboet från 1975. Svensk premiär hade filmen året efter. Och vilken premiär sen publiken älskade filmen och kom till biograferna i stora skaror. Särskilt i Sverige gick filmen mycket bra. I Stockholm visades filmen i hela 10 år och togs ned från repertoaren först 1986/87.  På Oscarsgalan var det storslam för Gökboet, eller vad sägs om: Bästa manliga huvudroll (Jack Nicholson), Bästa kvinnliga huvudroll (Louise Fletcher), Bästa regi, Bästa film och Bästa filmmanus. Filmen handlar om McMurphy som väljer en plats på mentalsjukhus för att slippa ett vanligt fängelsestraff. Han kommer snabbt på kant med avdelningsföreståndaren syster Rached och gör vad han kan för att vitalisera medpatienterna på avdelningen vilket revolterar mot rutinerna på avdelningen.  Filmen är bitvis mycket komisk, men har en mörk underton som mot filmens slut blir allt tydligare.    Hans (Milos Formans...

  Så blir det film från den gröna ön, Irland, vars historia och kultur är så fascinerande för oss alla och för filmskaparna i synnerhet. Vi minns ju alla Belfast, The Commitments och The Wind Rises. Flickan Cáit växer upp en en familj som försummar henne och som inte förmår att ge henne den omsorg och kärlek som alla barn behöver. Vi får följa hennes utveckling och vad som händer när hon kommer till en annan familj, med helt annan förmåga.  Det är en hjärtskärande skildring som den långfilmsdebuterande Colm Bairéad så skickligt och nära förmedlar till oss genom sin film. Vi får se ett poetiskt foto och fina skådespelarprestationer som naturligtvis vann recencenternas hjärta. Kanske kan vi med hjälp av den här filmen lära oss något om hur försummade barn kan vara och vad som behövs för att närma sig dem och få dem på rätt köl igen. Aftonbladet  En kaka, någon som borstar hennes hår – och långfilmsdebuterande regissören Colm Bairéad har fångat precis hur stora och...