7 mars Dottern
En fråga som ofta återkommer när hederlighet och moral diskuteras är om man har ont av sådant som man inte vet om. Det klassiska exemplet är otrohet. Någon är otrogen, det får inga följder och vad skulle då vinnas om det hela avslöjades? Den som varit otrogen får lite mindre skavsår i samvetet, till priset av att tilliten i förhållandet rubbas. Är sanning och ärlighet det bästa, eller skall allt gömmas i den alltid pågående tidens flod?
I tisdagens film spelas detta dilemma upp med Ibsens drama Vildanden som inspirationskälla och stomme. Handlingen har förlagts till nutid. Scenen är en sågverksmiljö på en liten ort där alla jobbar på samma ställe. Fadern skall gifta om sig och sonen anländer för att vara med på bröllopet. Gamla konflikter mellan far och son blossar upp på nytt och sonen anförtror sig till sin kamrat. Alla vet lite mer än de berättat och har hemligheter som skulle få stora konsekvenser om de avslöjades.
I fonden finns också hotet mot allas försörjning eftersom ortens enda och helt dominerande stora företag riskerar att läggas ned. Vad händer på små orter där utkomstmöjligheterna riskerar att försvinna och samhället är så litet och tråkigt att alla unga egentligen inte ser någon framtid där?
Filmen är inspelad i Australien och vi kommer att få njuta av mycket vackert filmade miljöer.
GP:s recensent tyckte det var en fin filmdebut av regissören Simon Stone och skrev:
Det är en typ av dramafilm som görs allt mer sällan, med en stor och namnkunnig ensemble som gestaltar en berättelse på liv och död. Och mycket är just så berörande och starkt som man kan förvänta sig av en bearbetning av pjäsen som myntade ordet livslögn.
Sveriges radio P4 gillade också filmen
...det här är ett sånt drama som håller en på halster, som inte skriker ut svaren och det är skönt och spännande.
