Marks Filmstudio

Inbäddad i femtiotalet med dess bylsiga kläder i pastell och vackra frisyrer. Ackompanjerad av ett kapell med trummor, ståbas, gitarr och fiol. Långt borta på Irland i den sannolikt rökdoftande och lite kyliga samlingslokalen, så hörs ett ljud som skorrar mot tidsandan. -Det var väl ändå konstigt att lägga ett sådant ljud till stämningen, hann jag tänka, innan någon annan i publiken insåg att det var ett larm i lokalen som börjat ljuda. Så blev det till att öppna dörrarna och be publiken komma ut, undra en stund om vad tjutet berodde på och så småningom efter ytterligare ett försök att se filmen, ge upp och gå hem. Utan att få veta hur det skulle gå, vem skulle hon välja? Men på tisdag får vi svaret! Vi kör sista kvarten av filmen och som plåster på nyfikenhetssåret ytterligare en film Eddie the Eagle. Det här är en film som handlar om den osannolika historien med en britt som blev backhoppare, kvalificerade sig till OS och lyckades hoppa 73 meter, som även om det var ett britt...

Vårlördagsmorgonen fick en urtidston när jag hämtade tidningen. En trana flög lågt över byn, sökande och  trumpetande sin känsla av ensamhet. Två koppar storbladigt Ceylon OPA får nu hjälpa till när säsongens sista filmpresentation nu skall bli till. Vi toppar den här säsongen med en stilig film, ett romantiskt drama om emigration, kärlek och rötter som vi har svårt att släppa under vår vandring genom livet. Året är 1952 och Eilis en ung katolsk kvinna i en liten, by på Irland emigrerar och kommer till New York. Väl där får vi se henne förvandlas av den nya miljön och upplevelserna. Allt är så mycket ruffigare, tydligare och komplext. Så Eilis följer med i den nya tidens ström och förvandlas från en blyg och återhållen tjej till självständig kvinna. Kärleken till en charmig italiensk rörmokare blir en dramatisk vändning, men det skall komma fler. Detta emigrantdrama är färgrikt men också en lågmäld skildring från en tid när framtidshoppet för unga hägrade i det spännande ...

Så har vi lämnat vintern bakom oss, tiden har rubbats en timma och fåglar hälsar oss med sång om mornarna. Kom till oss i den vårljusblå skymningen och låt dig föras in i ett vardagligt drama med storpolitisk fond. Nu tar vi oss tillbaka i historien, men inte så långt. Nästan alla vi som besöker Marks filmstudio var med. Sovjetunionen föll 1991 och i den gigantiska unionen fanns många provinser där självständigheten dröjde. Abchazien var en av dem. Lite mindre till ytan än Skåne ligger det inklämt mellan Svarta Havet och den gigantiska bergskedjan Kaukasus. Under sovjettiden ett mycket populärt resmål för den politiska eliten, med sitt milda, fina klimat och närhet till svartahavskusten. Det är i denna miljö vår film den här tisdagskvällen utspelas. Två äldre män är de enda som blir kvar när alla andra bybor flytt det alltmer annalkande kriget. De kan helt enkelt inte överge den gigantiska skörd mandariner som snart är färdig. Kriget i miniformat kommer att utspela sig pr...

1974 iscensattes en märklig kupp. Mångkonstnären, jonglören och balansmannen hade under mycket lång tid planerat en promenad mellan tvillingtornen i World Trade Center. Men inte på marken, utan i andra änden - 110 våningar, drygt 450 meter närmare himlen. Trotts sitt lite ironiska namn Phillippe Petit var han en rutinerad herre på sitt område. Tidigare hade han balanserat på Notre Dame, Parisoperan och Sydney Harbour Bridge. Den här promenaden var dock inte på något sätt officiellt sanktionerad utan krävde minutiös, hemlig planering. Under filmens gång får vi följa hur Philippe och hans kamrater får jobba på för att komma in i byggnaden för att rekognosera, bitvis blir det då lite thrillerartat som att en bankkupp förbereds. Och frågan filmen ställer formuleras dels av Philippe själv - "man måste leva livet på kanten av livet". Eller så kan vi hålla med det rättssystem som fällde honom för tilltaget, "framkallande av fara utan egentligt syfte". Straffet bl...

Under andra världskriget stals många kulturskatter och den här filmen skildrar i dramats form en kvinnas kamp för att återfå de verk hon saknat så länge. Minnen väcks till liv av att hon känner igen det halsband som kvinnan på bilden bär och som hon en gång fick i bröllopspresent. I centrum finns ett verkligt konstverk  Gustav Klimts guldskimrande porträtt ”Adele Bloch-Bauer I” . Att den också kallats kvinna i guld var för att dölja att kvinnan på bilden var av judisk härkomst. Det rör sig om en tavla på 138 x 138 centimeter, målad i guld och silver och den såldes på en verklig auktion 2006 för den nätta summan 126 miljoner dollar, alltså runt en miljard kronor. I en mild thrillerform får vi följa en böljande kamp mellan den österrikiska staten som hävdar att detta nazistiska stöldgods tillhör kulturarvet och de rättmätiga, ursprungliga ägarnas krav på att få tillbaka det som en gång tillhört dem. Och på det personliga planet blir det ett offer för huvudpersonen ...

Februaris färglöshet kräver terapi och lindring. Vad är då bättre än att få njuta av en färgstark skildring av vårt innerstas rika känslopalett. Mordisk svärta, djupröd passion och kanske lite ljusblå, högtflygande längtan till det lyckliga och oförargliga? Vi har nått fram till säsongens tredje film. Och den här gången är det en argentinsk filmskapare som står för kvällens underhållande och oroande sammansättning av episoder. Temat är vårt djuriska behov av hämnd. Att ge sådana som förtjänar det precis just det de skall ha. Och lite till. Det är en mycket välspelad och välkomponerad film som redan i första tablån fångar oss.  Ett samtal på ett flygplan som visar sig ta en oväntad vändning. Sedan rullar det på med allt från mordisk ilska över girighet till den avslutande episodens bröllop, som går överstyr när brudgummen visar sig vara ett kräk. Kärlekens passion och energi vänds mot den som svikit: Hennes hämnd blir magnifik, och ändå ändar inte allt i fullständig kat...

Efter ett kortare besök av vacker rimfrostvinter med en fantastisk blå himmel som fond till björkarnas brudklänningar, så var vi där igen: Blött, grått och och mer färglöst än en svartvit bild. En som inte fått framkalla klart, utan ryckts ur sitt bad för att inte bli för mörk. Då passar det fint att komma in i den röda sammetsvärmen och de väl insuttna biostolarna i Skene Kulturhus. Gona in sig lite i ryggstödet eller grannens axel och låta själ och tanke tas med på en resa långt bort i tid och rum. Hemkomsten blir den här säsongens andra film. Nu förs vi med hjälp av den kinesiske regissören Zhang Yimou tillbaka i tiden till 1970-talets början när kulturrevolutionen pågick som mest intensivt i Kina.  En tid när speciellt högutbildade kunde bli fängslade för i stort sett vad som helst. En universitetslektor drabbas hårt och får tillbringa lång tid i fängelse, men lyckas rymma. Att som familj då hjälpa rymligen är naturligtvis helt förbjudet. Filmen är mycket dramatisk samt...