Marks Filmstudio

Filmskildringar av barn som far illa har en förmåga att fastna i minnesbanken för filmupplevelser. Min allra första måste ha varit Flickan med svavelstickorna . En svart-vit framställning av HC Andersen sagan med oklar sensmoral på 16 mm projektor i Frälsningsarméns lokal i Kinna. Där såg jag också Barnen från frostmofjället.   Dickens En julsaga avnjöts också i svartvitt men på TV. Och sen ett raskt hopp fram till 491 med en ouppnåelig 18 årsgräns på Konserthusbiografen. Så filmen såg jag aldrig. Det var först långt senare, när jag läst hela Görlings bok som jag förstod att filmen först i sjunde hand handlade om explicita sexscener och i första hand om utsatta ungdomars situation. Men så till kommande veckans film på vår filmstudio. Malony lämnas under dramatiska omständigheter av sin mamma som inte vill ha honom och hans kommande år blir i fosterhem. I filmen spolas sedan tiden fram ett tiotal år. När vi träffar Malony nästa gång är han tonåring och hans dåliga sidor h...

Några fler gula blad på björken, en och annan prydnadsbuske skiftar i rött. Kyligt på morgnarna och i morgonmotljuset över maderna här i Fritsla ryker det om korna som går och betar. Allt detta säkra tecken på att det vilken tisdagskväll som helst är dags att dra sig västerut mot Skene och dess ombonade biograf för att begå höstpremiär med Marks Filmstudio. Höstens första film låter oss dras med i stämningar och miljöer på den nordamerikanska tidningen Boston Globe. En skandal är under uppsegling när det har visat sig att präster inom den katolska kyrkan har förgripit stig på barnen i sina församlingar och att detta tystats ned på högsta ledningsnivå. Men journalisterna vill inte stanna vid att någon enstaka makthavare ställs ut, utan vill belysa hur ett helt system kan samverka, så det leder till sådant här. Filmen tar med oss till en rörig redaktion med högt tempo och nästan bara män som arbetar. Tidningen håller sig med ett eget grävgäng Spotlight. Och vi får följa det ...

Nu är det mitt i sommarn - men höstmörkret kommer även om vi just nu hoppas att det dröjer. Nu har vi fått besked från Stockholm. Av de filmer vi vaskat fram blir det de här som visas i höst. Varje film är länkad till en recension om du vill läsa mer om den. En utförligare beskrivning kommer när vi i styrelsen skaffat oss en lagom klädsam, frisk solbränna och blondare ton i håret. 6 september Spotlight 20 september Malony 4 oktober Bland män och får 25 oktober Burn after reading 8 november Room 22 november Me and Earl and the Dying Girl

Inbäddad i femtiotalet med dess bylsiga kläder i pastell och vackra frisyrer. Ackompanjerad av ett kapell med trummor, ståbas, gitarr och fiol. Långt borta på Irland i den sannolikt rökdoftande och lite kyliga samlingslokalen, så hörs ett ljud som skorrar mot tidsandan. -Det var väl ändå konstigt att lägga ett sådant ljud till stämningen, hann jag tänka, innan någon annan i publiken insåg att det var ett larm i lokalen som börjat ljuda. Så blev det till att öppna dörrarna och be publiken komma ut, undra en stund om vad tjutet berodde på och så småningom efter ytterligare ett försök att se filmen, ge upp och gå hem. Utan att få veta hur det skulle gå, vem skulle hon välja? Men på tisdag får vi svaret! Vi kör sista kvarten av filmen och som plåster på nyfikenhetssåret ytterligare en film Eddie the Eagle. Det här är en film som handlar om den osannolika historien med en britt som blev backhoppare, kvalificerade sig till OS och lyckades hoppa 73 meter, som även om det var ett britt...

Vårlördagsmorgonen fick en urtidston när jag hämtade tidningen. En trana flög lågt över byn, sökande och  trumpetande sin känsla av ensamhet. Två koppar storbladigt Ceylon OPA får nu hjälpa till när säsongens sista filmpresentation nu skall bli till. Vi toppar den här säsongen med en stilig film, ett romantiskt drama om emigration, kärlek och rötter som vi har svårt att släppa under vår vandring genom livet. Året är 1952 och Eilis en ung katolsk kvinna i en liten, by på Irland emigrerar och kommer till New York. Väl där får vi se henne förvandlas av den nya miljön och upplevelserna. Allt är så mycket ruffigare, tydligare och komplext. Så Eilis följer med i den nya tidens ström och förvandlas från en blyg och återhållen tjej till självständig kvinna. Kärleken till en charmig italiensk rörmokare blir en dramatisk vändning, men det skall komma fler. Detta emigrantdrama är färgrikt men också en lågmäld skildring från en tid när framtidshoppet för unga hägrade i det spännande ...

Så har vi lämnat vintern bakom oss, tiden har rubbats en timma och fåglar hälsar oss med sång om mornarna. Kom till oss i den vårljusblå skymningen och låt dig föras in i ett vardagligt drama med storpolitisk fond. Nu tar vi oss tillbaka i historien, men inte så långt. Nästan alla vi som besöker Marks filmstudio var med. Sovjetunionen föll 1991 och i den gigantiska unionen fanns många provinser där självständigheten dröjde. Abchazien var en av dem. Lite mindre till ytan än Skåne ligger det inklämt mellan Svarta Havet och den gigantiska bergskedjan Kaukasus. Under sovjettiden ett mycket populärt resmål för den politiska eliten, med sitt milda, fina klimat och närhet till svartahavskusten. Det är i denna miljö vår film den här tisdagskvällen utspelas. Två äldre män är de enda som blir kvar när alla andra bybor flytt det alltmer annalkande kriget. De kan helt enkelt inte överge den gigantiska skörd mandariner som snart är färdig. Kriget i miniformat kommer att utspela sig pr...

1974 iscensattes en märklig kupp. Mångkonstnären, jonglören och balansmannen hade under mycket lång tid planerat en promenad mellan tvillingtornen i World Trade Center. Men inte på marken, utan i andra änden - 110 våningar, drygt 450 meter närmare himlen. Trotts sitt lite ironiska namn Phillippe Petit var han en rutinerad herre på sitt område. Tidigare hade han balanserat på Notre Dame, Parisoperan och Sydney Harbour Bridge. Den här promenaden var dock inte på något sätt officiellt sanktionerad utan krävde minutiös, hemlig planering. Under filmens gång får vi följa hur Philippe och hans kamrater får jobba på för att komma in i byggnaden för att rekognosera, bitvis blir det då lite thrillerartat som att en bankkupp förbereds. Och frågan filmen ställer formuleras dels av Philippe själv - "man måste leva livet på kanten av livet". Eller så kan vi hålla med det rättssystem som fällde honom för tilltaget, "framkallande av fara utan egentligt syfte". Straffet bl...