Marks Filmstudio

  Italiensk film har ett speciellt rum i de flesta filmälskares hjärta. Vem minns inte titlar som Vi som älskade varann så mycket, Cinema Paradiso, filmeposet 1900, Cykeltjuven eller De fula, elaka och skitiga. Stora händelser, tragiska människor, komik och allt framställt med en bred palett av mänskliga känslor. Regissören Paola Cortellesis film Det finns alltid en morgondag som vi har på programmet kommande vecka når inte upp till nivån i dessa filmer, men den kommer nära.  Vi får följa Delia som lever i ett traditionellt dubbelpatriarkalt äktenskap, där hon gör sitt bästa för att se till att få hushållet och omvårdnaden om barnen att fungera. Hon drömmer om ett annat liv för sig och barnen och det ser ut som att hennes drömmar skall besannas för äldsta dottern som skall gifta sig rikt. I stora stycken följer filmen den italienska filmtraditonen med snabba svängar mellan vardagslycka och tragik. Det underbara svartvita fotot bidrar naturligtvis till att koppla filmen både ti...

  Ja, då önskar vi alla välkomna till en ny höstsäsong med Marks Filmstudio. För dig som är nyfiken på vårt program kan du läsa vår folder HÄR.   Vi startar säsongen med en filmisk berg- och dalbana som excellerar i fantasi, utmanande handling och med en ljuvligt jugendinspirerad scenografi. Ett multikonstverk på film. Det är svårt att se att någon annan konstform än film skulle kunna få med allt detta i ett och samma verk. Skulle väl kanske vara opera då? Förra gången vi stiftade bekantskap med regissören till den här filmen, Yorgos Lanthimos, var då vi visade filmen Lobster  i november 2017. En helt annan dystopisk historia, men kanske lika fantasifull?  I Poor Things får  vi följa hur en vuxen kvinna, med ett nyfött barns hjärna utvecklas över tid till en alltmer självständig kvinna. Genom resor i Europa och genom tiden. Det låter vrickat och det är det också. Vrickat, kul och bitvis så fartfyllt att man hisnar.  Emma Stone gör sin rolltolkning med ...

  Jo, men det var ju trevligt att vi kan titulera oss som årets filmstudio nu, i ett helt år framåt. Vi har valts till detta av vår riksorganisation Sveriges Förenade filsmtudios. Vi känner också att vår publik här i Mark stöttar oss i det vi gör. Inte minst visar det sig i att vår medlemssiffra nu har nått en rekordnivå. Så nu har filmvalet för hösterminen börjat och redan nu kan man ana att några filmer kommer på repertoaren, flera i styrelsen har rekommenderat dem i en första omgång. Innan jag berättar om tisdagens film vill jag rekommendera en liknande som finns på Cineasterna. Sista Stoppet. Den handlar om en man som blivit änkling och vill uppfylla sin hustrus önskan om att komma tillbaka till den plats där de en gång träffades och blev tillsammans, men där en tragisk händelse innebar en flytt långt därifrån upp i Skottland. Så en nostalgisk resa startas med buss hela vägen genom England, med minnen och möten, trevliga och otrevliga människor. Vid framkomsten till Lands end k...

  I nästa vecka visar vi en riktig klassiker på vår filmstudio. Det är dags för filmen Gökboet från 1975. Svensk premiär hade filmen året efter. Och vilken premiär sen publiken älskade filmen och kom till biograferna i stora skaror. Särskilt i Sverige gick filmen mycket bra. I Stockholm visades filmen i hela 10 år och togs ned från repertoaren först 1986/87.  På Oscarsgalan var det storslam för Gökboet, eller vad sägs om: Bästa manliga huvudroll (Jack Nicholson), Bästa kvinnliga huvudroll (Louise Fletcher), Bästa regi, Bästa film och Bästa filmmanus. Filmen handlar om McMurphy som väljer en plats på mentalsjukhus för att slippa ett vanligt fängelsestraff. Han kommer snabbt på kant med avdelningsföreståndaren syster Rached och gör vad han kan för att vitalisera medpatienterna på avdelningen vilket revolterar mot rutinerna på avdelningen.  Filmen är bitvis mycket komisk, men har en mörk underton som mot filmens slut blir allt tydligare.    Hans (Milos Formans...

  Så blir det film från den gröna ön, Irland, vars historia och kultur är så fascinerande för oss alla och för filmskaparna i synnerhet. Vi minns ju alla Belfast, The Commitments och The Wind Rises. Flickan Cáit växer upp en en familj som försummar henne och som inte förmår att ge henne den omsorg och kärlek som alla barn behöver. Vi får följa hennes utveckling och vad som händer när hon kommer till en annan familj, med helt annan förmåga.  Det är en hjärtskärande skildring som den långfilmsdebuterande Colm Bairéad så skickligt och nära förmedlar till oss genom sin film. Vi får se ett poetiskt foto och fina skådespelarprestationer som naturligtvis vann recencenternas hjärta. Kanske kan vi med hjälp av den här filmen lära oss något om hur försummade barn kan vara och vad som behövs för att närma sig dem och få dem på rätt köl igen. Aftonbladet  En kaka, någon som borstar hennes hår – och långfilmsdebuterande regissören Colm Bairéad har fångat precis hur stora och...

  Det har varit ett par intensiva filmstudioveckor nu, med vårt årsmöte den här veckan, den fina finska Höstlöven faller, förra veckan och kommande film Fritt fall i nästa vecka. Filmen 12 edsvurna män var ett fint återseende av en film från 1957 som fortfarande håller och visar hur man med små, men kraftfulla dramaturgiska medel, fint skådespeleri och spännande fotografi kan hålla sin publik andlös i hela filmens spellängd. Missade ni filmen så finns den att streama på Itunes, men också köpa på dvd-blueray. Veckans film är också en rättegångsfilm, men nu av betydligt modernare snitt. Här får vi en väl skildrad relationsthireller som utspelar sig i ett alplandskap mellan två skapande människor. En ansedd författare anklagas för mord på sin man och det enda vittnet är parets son. Han är blind. Så vad kan man lita på i denna lätt bohemiska lyxidyll? Författarna, de är ju bägge vana, för att inte säga yrkesmässigt kunniga i att fabulera. Vad som rullas upp för oss är ett krisande äkte...

  Det är 11 år sedan vi senast visade en Kaurasmäki-film på vår filmstudio. Då var det "Mannen utan minne". Nu är det dags igen. På tisdag ses vi i Skene för att luta oss tillbaka och för att följa denne filmregissörs alldeles egna modell att skildra det som händer mellan oss människor; med allvar och realism på sitt lite speciella, men ack så charmiga sätt. Två främlingar som möts och något uppstår mellan dem, i den grå och melankoliska vardag som för de flesta av oss känns igen som precis det den är - det liv vi lever. En standardmodell för romantisk film, men här upphör all standard och en enormt skicklig regissör visar var skåpet skall stå. Ansa och Hoplappas sköra kärlek hotas av de bägges osäkerhet, ovana, kärvhet och den verklighet som känslolöst brukar kallas "geopolitiska läget", men som är något helt annat; krigets helvete i Ukraina. Förmedlat genom en 60-talsradio, som markerar tidsperiod i filmen, men som samtidigt rycker oss till nuet. Det är minimalism...