Marks Filmstudio

  Ja då är vi framme vid säsongens sista film. Det blir en komisk och tragisk historia om två vänner vars vänskap tagit slut. Vad händer när en av våra bästa vänner, som vi diskuterat, skrattat och umgåtts med i åratal helt plötsligt bestämmer sig för att nu får det vara nog? Vi möter ett kargt, men vackert landskap bildsatt i ett utsökt foto som väl inramar detta drama som får oss att fundera lite på vad gör vanor i kombination med vänskap med oss. Vågar vi känna efter och vågar vi göra något om det inte känns bra? Regissören Martin McDonagh har här fångat två griniga gubbar, i en fantastisk irländsk kustmiljö, vars livskris blommat ut sent i livet. Vi har tidigare mött honom som regissör i den utmärkta ”Three billboards outside Ebbing, Missouri”, en film som jag tror ingen av studions medlemmar glömt? När filmen hade premiär vid Venedigfestivalen fick den motta en femton minuter lång stående applåd av publiken. Även svenska kritiker var mycket positiva till The Ban...

  Park Chan-wook har på ytan gjort en deckare där en polis misstänker en änka för att ha bragt sin man om livet. Men mellan scener och rader få vi följa något helt annat. En historia om förälskelse och beroende av sitt jobb.  Ska vi våga tro det vi ser, finns det inte alltid något bakom? Den här filmen är komplicerad och därigenom spännande. Den filmiska ramen är strikt, vackra bilder, välsittande och snygga kläder, lågmält. Och när vi ser eftertexterna rulla, är vi nog fortfarande fundersamma över vad det var som hände, egentligen. Det är långt från de deckare vi normalt få följa i den nordiska deckargenren med Beck, Varg Veum eller poliskollegorna på varsin sida om gränsen i Bron, som slafsigt häller i sig sitt nödvändiga glas för att stå ut med sig själva och den verklighet de skall hantera. Intressent nog var det en svensk deckarserie som inspirerat till den här filmen nämligen, romanen om ett brott, av Maj Sjövall och Per Wahlöö som började med Roseanna och avslutades tio...

Kl 22.24 den 20 mars är det vårdagjämning. Natt och dag är lika långa. Dagarna med det lila förkvällsljuset är här, det skimmer som man ser i skogskanter och gamla beteshagar. Under några år på 1980-talet var det flera organisationer som kallade denna dagen dela-lika-dagen, för att uppmärksamma hur ojämlikt världens resurser är fördelade. I år ser jag att Svenska kyrkan har tagit upp detta tema. Filmen vi skall se på tisdag sätter fingret på att  hur så många människor som verkligen anstränger sig och försöker ändå får det tufft för att omständigheterna runt dem fungerar dåligt. Kommunikationer som inte är i tid, barnomsorg som är bristfällig, arbetsliv som ställer allt högre och allt orimligare krav på dem som skall utföra arbetet.  Julie är en ensamstående kvinna med barn som bor långt från sitt arbete i storstaden och därför är beroende av att det finns människor som kan hjälpa henne med barnen och kommunikation som fungerar. Men vardagen bjuder henne inte på några enkla v...

  För rätt många år sedan träffade jag en kvinna som ville studera fenomenet mobbning i skolan från elevernas perspektiv. För att nå dit valde hon att försöka ge sig in i en deltagande observation där hon låtsades vara elev bland andra mellanstadieelever. Hon satt bland eleverna, var med dem och lekte på rasterna. Till en början var det svårt, men eftersom hon var konsekvent så lyckades det så småningom. Hon berättade att hon var framme vid målet en dag när de var inne i skolan och busade och en elev ropade: -Läraren kommer, då var hon först ut på skolgården för att inte bli fast. Hennes erfarenheter blev så småningom en avhandling med det nedslående resultatet att mobbning i skolan är så komplext och subtilt att det är mycket svårt att komma åt med traditionella metoder.  Detta är också perspektivet i vår kommande film på filmstudion. Här får vi uppleva hur svårt vuxna har att förstå barnens sociala liv. Vi får följa sjuåriga Nora vars bror är mobbad och hon vill inte släppa ...

  Nu har vi kommit fram till säsongens tredje film och vänder vi oss till grannlandet Danmark för att hämta hem en succéfilm därifrån. Rose kom förra året och handlar om huvudpersonen Inger som åker turistbuss till Paris med några av sina släktingar. Rose har en psykisk sjukdom, schizofreni, och hon vill återvända till en ungdomskärlek hon hade i staden för många år sedan. De andra resenärerna på bussen reagerar väldigt olika när de får veta om Roses sjukdom. Filmen visar med humor och värme på hur olika vi ser på en avvikande person.  Vad innebär det för anhöriga, hur utvecklas gruppdynamiken i ett litet sällskap, som en grupp människor på gemensam bussfärd. Det blir en roadmovie med mycket humor och eftertanke. Sofie Gråbøl spelar huvudrollen Inger på mycket trovärdigt sätt och henne har vi tidigare sett i bland annat TV-serien Nikolaj och Julie, filmerna Blinkande lyktor och Triers Direktören for det hele.  Regissören för Rose Niels Arden Oplev är även han känd fö...

  Det har varit en vecka fylld av film på diverse medier. I fredags var det visning av Göteborgs Filmfestivals öppningsfilm på Kulturhuset. I söndags kväll visade bion i Fotskäl påpassligt nog den Oscarsnominerade Ruben Östlunds Triangele of Sadness inför en välfylld salong.  Sedan fortsatte det: Några av oss i styrelsen har ägnat många, flera eller några timmar åt utbudet på Göteborgs Filmfestival på plats eller hemma vid TV-skärmen. Vi kan nog redan nu utlova att någon av filmerna där kommer på vårt höstprogram Så till veckans film - The Florida Project. Filmen utspelas på ett lågprishotell i närheten av det stora turistmålet Disneyworld. Här bor de som inte har råd med ett fast boende trots att de arbetar, en grupp som  i USA kallas working poor. De lågbetalda arbeten de kan få räcker bara till det allra nödvändigaste för att överleva dagen.   Vi får se en hyllning till barns livskraft och framåtanda som trotsar torftiga livsförhållanden i övrigt. Kontrasten mot d...

  Vilken filmvecka det här kommer att bli! På tisdag har filmstudion vårpremiär med filmen Tillfälligheter och fantasier, på torsdag kan du se den filmen på Fotskäls bio och på fredag visar  Kulturhuset i Skene i samarbete med Göteborgs Filmfestival invigningsfilmen Exodus, regissör Abbe Hassans.   Läs mer om detta här . Så till tisdagens film.  Regissören till filmen Drive my Car står bakom kvällen film som är en triptyk (tredelat konstverk) som alla har det gemensamt att de är kärlekshistorier med, minst sagt, förhinder. Fokus är olika faser i kärlek och perspektivet kvinnligt. En mästerlig dialog och ett uttryck som närmar sig teaterns gör filmen både ovanlig och sevärd, men samtidigt lite utmanande för betraktaren.  Filmen gjordes under covidpandemin vilket begränsade möjligheterna för filmare. och kan förklara en del av den begränsade spelyta filmen har. De två första avdelningarna spelades in 2019 och den sista 2020, när arbetet med Drive my Car hade inspe...